Förvirrade Lina- Elsa

Hets!

Jo. Fan. Suger ut varenda smak ur Birkastan. Satt i Karlberg. Åt middag med min vän. Längtade till landet. Jag har en plan. En plan för att fly staden, sluta jobbet, sluta hetsen och bara njuta. Jag kan inte vänta tills jag blir 60 år. Vansinne. Jag siktar på 30 år. Med någon. Kanske ingen alls. Vi satte oss på Pipan efter vårt häng. Det var trevligt. Jag fick hemlängtan. Om 6 dagar sover jag inte här. Om 6 dagar är jag 23 år gammal. Om 6 dagar bor jag inte här. Lite rädd är jag. Och ledsen. Men glad. Och ensam. Det är fan starkt. Men jag kommer att sakna allt. Er. Dig. Gammal? Åhh. Skulle gärna gå ut med båten och vara borta tills jag har fått reda på hur allt ska vara. Är nog rätt vilsen. Och varför jag är rädd är nog för att det är första gången jag tappar kontrollen. För jävla jobbigt. Och snart är jag 23 år. Och vad händer?

Dagens mattips! Köttbullar, micrade ca 2 min. Ägg. Kokt ca 5 min. Till det salt och vatten.

Bästa är att cykla till jobbet. Och hem. Resten suger väl? Nu ska jag svettas och sälja! Hej hopp!

Men hej! Jag har ju saknat att skriva nonsens här i min alldeles egna bloggbubbla! Eller..? Har haft vansinnigt ohyggligt mycket att ta tag i att ja.. Det är ruskigt. Jag är bara halvvägs på förändringarnas stig. Gillar er fortfarande ministalkers. Snart fyller jag år. Adjö sålänge.

Men hallå? Funkar det nu..? Vilse i bloggen.

Sommar! Varmt! Cykel! Jobb! Ångest? Nä.

Älskar Birkastan! Hur ska jag kunna flytta? Älskar! Dig. Och du. Och henne. Och er. Och fler. HUR ska jag? Förstår inte. Packa ner. Dra. Vara otrogen med Sundbyberg. Taskigt. Birkastan kommer ju alltid att vara min första romans. Kanske ses vi igen? Kanske är Sundbyberg snyggare.. Coolare. Fetare. Kanske. Han kanske tar mig med storm.. Vi kanske blir något stort?

Ehh. Har det rätt bra!

Nää alltså lägg av. Vill verkligen inte vackla mer. Med vansinnigt vackra människor som tänker som jag. Jag vill inte. Men jag beundrar honom. Och dom. Men jag vill gå vidare från cigg vid fyratiden, kaffe och tillfälliga samtal om hur lika vi är och hur coola vi är, och hur vi ska överleva alla, hur gamla vi ska bli, hur andra är tragiska, hur andra är och hur vi ska vara för att må bra. Och hur vi aldrig kommer växa upp och ihop med en annan. Ändå sitter vi där; på en bänk i vasastan. Klockan är minst 3 varje gång och vi röker alldeles för mycket tills klockan kallar och vi går hem. Jag vill ha något större. Något stabilt. Seriöst. Inte för mycket. Jag älskar detta häng, men siktar mot stjärnorna, med någon annan. Vill.

Puss. Jag lever och andas sol. Och jobbar. Jobb jobb jobb.

Regn! Där fick ni era lediga lyxlirare.. Själv ska man stå inomhus och tjäna cash. Lite. Gillar vi söndagar? Inte bestämt mig. Jag är dyblöt med för lite kläder på mig.

Sitter bland flyttkartonger med en ful röd filt runt mig och tittar på Håkans konsert. Längtar något innerligt till festivalsommar. Pirrar lite. Förväntningarna är fan höga. Kommer kanske bli helt vansinnigt. Jag har även denna korta kväll lagat middag, siktade högt och gjorde fiskpinnar med spenat och remouladsås. I brist på kulinariska kunskaper.. Fokuserade mer på musiken.. Det smakade inte bra. Jag lovar. Detta kommer aldrig att bli en matblogg. Kom och skjut mig då. Har hört att det finns mycket vapen i Sundbyberg. Ack ack ack.. Vad gör ni? Jag ska jobba imorn. Fokuserar på att göra så lite som möjligt. Kanske fortsätta min hemmafrukväll.

Det var lättare på vägen hem. Mindre folk och mer fyllon. Smälter in i sitsen.. På ett bra sätt. Ska hem och dyka i säng. För jag jobbar imorn. Och det ska man vara utvilad för. Så är det bara vet ni.. Det älskar vi. Att sova. Min nattliga själ håller på att förångas.. Fan.

Försöker se sådär intressant och upptagen ut på pendeln. Det är en jävla konst! Varför är platserna så jävla små? inträng mellan två överviktiga dårar. Hjälp.

Drogad katt på väg ut för motion.. Ses små hjärtegryn!

Jag tror fördelen med att läsa någons blogg är att du får känna igen dig; du får skratta åt mig, vara ledsen med mig, tycka jag är hemsk, att jag är patetiskt och kanske önska att du vore som jag. Nackdelen. Nackdelen är att du aldrig får reda på vad ni tycker. Vilka ni är? Vad ni gör? Hur ni mår? Jag lämnar ut min själ. Självmant. För att jag måste skriva. Och ni. Ni bara är. Ni lämnar inte ens ett avtryck. Det är nog det enda jag kan tycka är lite tråkigt. Ni känner mig så väl; alla vackra, hemska, fula, fina och galna sidorna jag har. Men jag känner inte er. Ett dugg. Vilka är ni?