Terron?
Fråga kolon, vad sker? Nej, jag vet inte. Grejen är att det börjar bli hårt. Sen 6 års ålder har jag sällskapat med min mycket goda vän Terron. Vi har gått igenom allt och upplevt allt. Jag vet allt och hon vet allt. Hon gjorde ett charmant jobb med poseringen av min jacka. Bilderna blev extremt bra och jag är stolt som en räv. Nu har den lilla saten bestämt sig för att gå ut på praktik och börja jobba samtidigt som Lina börjat jobba och gått ut på prakitk. Var tog den satans tiden vägen? Och varför i hela friden började vi jobba?
Något gick fel, men lugn. Det kommer att lösa sig i sinom tid. Men Terran, jag skriver min avskedsansökan imorgon, du gör detsamma och så har vi en heldag med champagnesorbet, apelsinkrokant, port salut och alldeles för mycket gullsalami. På eller av? På eller av? På eller av, keso?
Julpynt!
√ Julkalender är inhandlad (med choklad såklart)
√ Julkalendern på tv har fått ett stort fan
√ Första julklapparna har inhandlats och slagits in
√ Jag har förberett med lackstämpel och nyinhandlat lack
√ Önskelistan ligger vackert och väntar på att bli sedd på mor och fars skrivbord
√ Julstjärnan och julljusstaken med ett porrigt namn är på plats! (Lina för övrigt)
√ Julmarknaden väntar runt knuten
Som pricken över i:et har mor bakat lussebullar. De skvallrar om en ruskigt bra början trots utebliven snö och plusgrader. Nu ska jag så duktigt kasta mig i sängen och kika likt ett barn på alla vackra juldekorationer som nu tagit mitt rum i besittning!
Älskvärt
♥ Att dofta av den genialiska kombinationen av honung & vanilj efter en varm dusch.
♥ Att gå upp på morgonen och se utpumpade personer på väg till arbetet utanför fönstret när jag själv ska njuta av en uppdukad frukost och perfekt kaffe.
♥ Mitt vidunder till storebror som alltid lyckas vara lika glad och på när vi ses. Han har förmågan att lämna en fläkt av glädje och humor efter sig som lyser upp mina dagar.
♥ Slyn- onsdagarna. Tjejkväll med ettan, tvåan och ibland trean. Slutar dock alltid med huvudvärk efter allt struntprat, men jag och alvedonen kilar stadigt på onsdagar.
♥ Min lampa! Grejen är, mitt rum är mörkt och dött på morgonen. Det enda ljus som överhuvudtaget lyckas ta sig in är ljuset från min mobil där Hasselhoff jazzar loss. Men, "kvidevitt kvidevitt", sa jag och fick en idé. Jag stoppade min rysligt långa ljusslinga i en frostad vas, ställde uppochned och satte en timer. Så 7.30 imorgon förväntar jag mig ett sken lika fint som en soluppgång och ett morgonhumör som håller i sig åtminstone på väg till tunnelbanan.
Visst älskar vi det?
Lina klagar, det gör hon. Det är hennes nisch i livet. Och denna dag var som alla andra dagar, hon blev irriterad. Det var hårt, kämpigt men tillslut över.
Tänk dig själv: Du har precis slutat jobbet/skolan, du är ofantligt trött, yllehalsduken kliar som aldrig förr och du har väntat minst 20 minuter på att en vidrig buss ska ta dig hem. Du känner dig maktlös. Bussen anländer och redan innan inser du att du kommer att få en helvetiskt kaosartad hemresa. Till din fasa ser du att bussen är full utav ungar, inte bara en, utan minst 20 stycken som alla har ett alldeles speciellt sätt att höras på. In med hörlurar och högt skrikande rockmusiker, tänker du och känner dig lugn, för en sekund. Återigen upptäcker du en ny spännande företeelse. Barnen hörs mot alla odds igenom din rockmusik! Du konstaterar att du kommer behöva stå och svettas med lukten av blöta barn sjungandes och sparkandes minst 10 minuter till. Vad gör du? Jo, du får panik. Kroppstemperaturen stiger, andningen blir tyngre, du bygger upp en utskällning och är redo för krig. Men nej.. Det enda som kommer ut ur din upprörda lilla kropp är en pust. Du accepterar ditt öde, höjer volymen till max och kommer hem med hörselskador och nersmutsade kläder.
Dag 1 i mitt nya liv?
Kort om mig: 18 år fyllda, bor i Vasastan hemma med mor, far och bror, pluggar design/textil på en liten skola. Har just nu praktik 13 faboulösa veckor. Jag har en relativt skiftande personlighet, jag kan tänka på tok för mycket om allt ibland och samtidigt kanske ha en förmåga att vara ytlig. Men jag älskar att leva, uppleva och bli upplevd! Lever med mig själv och bara mig själv i tankarna. Där snurrar för övrigt också tankar om livet, döden, mode, människor och synnerligen udda saker. Eljest bör man ha vetskap om att jag är relativt gnällig, vill ha allt på mitt sätt men under livets gång har jag förhoppningar om att förändras. Med tre ord sätter jag denna beskrivning: Sprallig, omtänksam och nyfiken. För att citera min kära vän avslutar jag med detta: "Hey hoe let's go!" The game is on..