Visst älskar vi det?
Lina klagar, det gör hon. Det är hennes nisch i livet. Och denna dag var som alla andra dagar, hon blev irriterad. Det var hårt, kämpigt men tillslut över.
Tänk dig själv: Du har precis slutat jobbet/skolan, du är ofantligt trött, yllehalsduken kliar som aldrig förr och du har väntat minst 20 minuter på att en vidrig buss ska ta dig hem. Du känner dig maktlös. Bussen anländer och redan innan inser du att du kommer att få en helvetiskt kaosartad hemresa. Till din fasa ser du att bussen är full utav ungar, inte bara en, utan minst 20 stycken som alla har ett alldeles speciellt sätt att höras på. In med hörlurar och högt skrikande rockmusiker, tänker du och känner dig lugn, för en sekund. Återigen upptäcker du en ny spännande företeelse. Barnen hörs mot alla odds igenom din rockmusik! Du konstaterar att du kommer behöva stå och svettas med lukten av blöta barn sjungandes och sparkandes minst 10 minuter till. Vad gör du? Jo, du får panik. Kroppstemperaturen stiger, andningen blir tyngre, du bygger upp en utskällning och är redo för krig. Men nej.. Det enda som kommer ut ur din upprörda lilla kropp är en pust. Du accepterar ditt öde, höjer volymen till max och kommer hem med hörselskador och nersmutsade kläder.