Förvirrade Lina- Elsa

Det är ju bara människor. Små pjäser i någon annans större spel. Något litet men viktigt? Varför är vi så rädda för att helt enkelt göra det vi vill, säga det vi vill eller skaffa det vi så länge suktat efter? Är vi så små på jorden? Eller är vi bara rädda för att verka över våra medelroliga/ lyckliga/ bra liv? Kan vi inte bara vara over the top? Varför vill vi inte släppa omvärlden och bara göra det vi själva vill för ett tag. Bara fokusera på en egen vilja, lust eller drift. Jag önskar att man kunde strunta i all rädsla; rädsla för att såra, för att höras eller bara vara för påflugen. Vad skulle hända om vi slutade spela alla spel och bara var människor?