Chockvaknande

Jag vaknar nu, 12: 30. Jag blir väckt av telefonen, en glad mor sjunger fram: "Heeej gumman! Sov du? Nää, men vakna nu! Vi tänkte åka nu, det regnar nu. Hur har ni det därhemma, dåligt väder nu? Ska vi ta hem lite av dina kläder gumman? Vad vill du ha? Behöver du laptopen? Nää, den kan vara här, onödigt ju, hoho. Okej, men din gula klänning? Röda kofta? Nää, vi lämnar det nu! Okej, men vi handlar också, frukt och lite annat, är det något annat?"  Först och främst, vem är jag!? Jag är på gränsen till att få ett nervös sammanbrott, jag vill skrika: Men för i helvete!! Det är sjukt tidigt på morgonen och jag SOV! Släpp av mig och sluta vara så jävla uppåt! Men det är då jag inser att klockan är min fiende, klockan är lunch och jag kanske borde lägga ner min sova- länge- sluta- störa- attityd. Så jag "ja: ar" snällt, svarar så vänligt och icke- nyvaket jag kan och säger sedan hurtigt puss och kraaam, ses sen!

Jag sjunker ner i sängens varma famn och inser att nu är det är kört, jag kommer aldrig kunna somna om och känna det där härliga myset jag kände tidigare. Så jag går helt enkelt upp, allting tycks vara jobbigt denna morgon, jag hämtar posten, ingen tidning till frukosten, inget sällskap till frukosten och framförallt ingen frukost! Som ni förstår vid denna tidpunkt bör jag vara rasande, men jag är inte det. Jag är för trött och sorgsen denna dag för att ens bli förbannad på att kaffebryggaren är fylld med gammalt kaffe. Jag spiller ut filtret och blött sunkigt kaffe landar på mitt ny- dammsugna golv. Vad gör jag nu? Säger jag högt. Jag försöker febrilt få upp varenda litet kaffekorn men inser att jag aldrig kommer att lyckas. Jag kör till med rediga verktyg och det slutar med att jag snart har psyk- städat hela lägenheten.

Det är nu jag sitter här och funderar på vad jag ska ta mig till. Alternativ 1 jag raggar jag upp någon brunchvän, men jag har inget tålamod för att vara trevlig och social. Jag vill tracka ner på allt och alla och bara vara ondskan själv denna dag, så svar nej, ingen brunch. Alt 2; jag kan trycka i mig min vidriga frukost och förstå efter att det var helt jäkla onödigt. Eller så kan jag helt enkelt vänta på att mor och far kommer hem för att styra upp mitt kaotiska liv. Jag funderar på att gå ut och köpa överdrivet god frukost på närmaste café men jag vill inte ge upp mina rosa mysbyxor, min urtvättade utomlands t- shirt, mitt osminkade ansikte eller mitt knullruffs till hår. Så, mina vänner. Jag blir nog inne denna dag, jag börjar med att attackera kaffebryggaren sen tar jag det därifrån.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback