Daisy
Midsommar. Överskattat? Kanske. Eller så behövs en dag där vår så kallade "svenskhet" verkligen får göra sig hörd. För vad är mer originellt än att svepa vidrig Skåne Akvavit i klassiskt svenskt regn och dansa runt en stång som faktiskt föreställer det manliga könsorganet? Vi kanske är knäppa men galenskapen har aldrig varit så rätt.
Men ibland räcker det med ett flyktigt besök i skärgårdens hjärta. När man återigen vaknar av sinnesrubbade morgonpigga fåglar som vägrar stänga av deras symfoni av toner och inser att det faktiskt inte var en ond dröm att både elen OCH vattnet hade tagit semester. Eller när man återigen lyckas sätta sig mitt på en ilsken pissmyra eller när man ska ta ett "svalkande" i den bemärkelse kallt bad i havet med en publik på tre pubertetskåta pojkar som vägrar lägga båten någon annanstans än just precis två meter från vår brygga.
Det är just då man inser att man nog längtar hem till storstaden. Där man kan vara anonym, slippa hälsa på varenda levande varelse som passerar och där man inte behöver låtsas vara en inbiten rospigg för att få hjälp med elen. Som för den anledningen egentligen inte spelar någon större roll då det enda man ser är den fjärde reprisen av av "Linnés apostlar". Nej, storstad och hallelujah. Här får man leva upp till ryktet om en dryg stockholmare (men ack så snygg), för detta är precis vad det står och jag älskar det. Vad skulle ni annars avsky och förakta så högt om inte vi fanns och förgyllde er sommar?
Kommentarer
Trackback