Förvirrade Lina- Elsa

Så var man hemma från sin lilla semester som trots allt blev väldigt lugn. Kändes trots allt bra, kände mig som en gammal nucka när man vaknade med ryggvärk, huvudvärk, träningsvärk och muntorka efter en kväll ute. Fy fan, jag måste nog få bort detta trams. Man halsade vatten som en satans kamel och spenderade nog för mycket tid med att vila. Men några kvällar blev det ute, saknar utelivet redan. Klubbarna hade öppet tills folket gick, och det gjorde man runt soluppgången vilket var otroligt läckert. Nog om det ljuvliga, det var nog den skummaste resa också. Ni som känner mig vet att jag är otroligt rädd för vidriga björnar. Tro då inte att det kommer en massiv björn gåendes precis framför mig i koppel. Livrädd blev jag såklart och sprang därifrån. Stackars djur, vem får en sådan idè? Dagarna innan var fyllda med både enorma ormar krälandes på människor som desperat försökte få in pengar till gatubarn med smutsiga händer och grisar som styckades i väggrenar. Fy sa jag och gick.

Jag saknar intresset att ens orka skriva om intressanta saker, orkar inte ens berätta vad jag hatar mest just nu. Det kanske kommer.* Men det är underbart att vara hemma i Sverige, det var på tok för fattigt därnere, man blir ju livrädd. Nej fy fan, ge mig en kaffe för 40 kronor, en drink för 130 och ett par skor för 1500 så kanske jag kan överlägga att ens andas igen. Hej nu.

* Aha! Jo, det jag hatar mest eller hatade mest av allt därnere var den totalt vidriga musiken. Enbart skum r n' b och läskig trance. Som Oscar Wilde sa; "Om man hör dålig musik är det ens plikt att dränka den i konversation."