John Blund är ett påhitt!
Vadan denna sömnlöshet? Jag skulle tycka att det vore suveränt om jag bara kunde bli sömnig, på riktigt. Det är nu man ska sova, jag är ledig. Då skulle jag slippa sitta här och kika på en skum måne med Joshua Radin på repris och övertänka allt. Övertänka? Så försvann intelligensen också..
Så sitter man här och bara slösar bort en kväll totalt. Är det stressen som talar och pressar en att göra så mycket som möjligt av varje dag eller är det en rädsla för att dö utan att vara tillfredställd? Och om det nu är det sistnämnda alternativet; kan man någonsin bli tillfredställd på alla plan? Let's face it; Man kommer aldrig att bli fullärd, de flesta kommer aldrig att lära sig älska sig själva, de flesta kommer kanske inte få ett perfekt äktenskap med väluppfostrade vackra barn och många kommer aldrig att få uppleva allt som de önskar. Negativ? Nej, realist. Men måste man då vara tillfredställd? Kan man då inte bara vara tillfredställd för tillfället av just den där lilla pyttesaken som egentligen inte har någon värdslig betydelse? Är det okej att man är det; nöjd för tillfället, nöjd för dagen eller kanske nöjd över att slösa bort en hel kväll så tror jag att pressen minskar. Allt ska vara så satans spektakulärt hela tiden, jag vill släppas av.
Fråga: Är du den som går långsamt fram när det regnar eller är du den som hastar fram för att slippa bli blöt? Om du är den som vandrar långsamt och njuter av varenda droppe eller om du är den som springer och blöter ned dina byxor och skor och fräser åt att det är ett pissväder denna dag spelar rent logist sett ingen roll. Du blir lika blöt hur du än gör. Så då kommer följdfrågan: Vad mår du bäst av? Att jäkta fram som en idiotisk stockholmare eller vandra långsamt och ta vara på att det faktiskt regnar. Det regnar, du blir blöt men gör det så mycket när allt kommer omkring? Du är inte ensam och man kan aldrig lära sig uppskatta de bra stunderna i livet om man aldrig har haft några dåliga.
Så, nu har moraltanten återigen sagt sitt. Jag måste bekänna att jag är den som rusar fram, skriker åt folk som står i vägen, stjäler paraplyn från barn och frustar ilsket när jag kommer hem dyblöt. Men jag ska nog ändra på det, det är jag villig att göra.
Så sitter man här och bara slösar bort en kväll totalt. Är det stressen som talar och pressar en att göra så mycket som möjligt av varje dag eller är det en rädsla för att dö utan att vara tillfredställd? Och om det nu är det sistnämnda alternativet; kan man någonsin bli tillfredställd på alla plan? Let's face it; Man kommer aldrig att bli fullärd, de flesta kommer aldrig att lära sig älska sig själva, de flesta kommer kanske inte få ett perfekt äktenskap med väluppfostrade vackra barn och många kommer aldrig att få uppleva allt som de önskar. Negativ? Nej, realist. Men måste man då vara tillfredställd? Kan man då inte bara vara tillfredställd för tillfället av just den där lilla pyttesaken som egentligen inte har någon värdslig betydelse? Är det okej att man är det; nöjd för tillfället, nöjd för dagen eller kanske nöjd över att slösa bort en hel kväll så tror jag att pressen minskar. Allt ska vara så satans spektakulärt hela tiden, jag vill släppas av.
Fråga: Är du den som går långsamt fram när det regnar eller är du den som hastar fram för att slippa bli blöt? Om du är den som vandrar långsamt och njuter av varenda droppe eller om du är den som springer och blöter ned dina byxor och skor och fräser åt att det är ett pissväder denna dag spelar rent logist sett ingen roll. Du blir lika blöt hur du än gör. Så då kommer följdfrågan: Vad mår du bäst av? Att jäkta fram som en idiotisk stockholmare eller vandra långsamt och ta vara på att det faktiskt regnar. Det regnar, du blir blöt men gör det så mycket när allt kommer omkring? Du är inte ensam och man kan aldrig lära sig uppskatta de bra stunderna i livet om man aldrig har haft några dåliga.
Så, nu har moraltanten återigen sagt sitt. Jag måste bekänna att jag är den som rusar fram, skriker åt folk som står i vägen, stjäler paraplyn från barn och frustar ilsket när jag kommer hem dyblöt. Men jag ska nog ändra på det, det är jag villig att göra.
Kommentarer
Trackback