Förvirrade Lina- Elsa

Man tror ju att man skaffar en blogg för att kunna uttrycka precis (nästan) vad man vill. Men det är klart att man inte kan det. Eller kan kan man alltid, men vill man? Jag vill, ibland vill jag för mycket utan att tänka efter. Ibland skriver jag inlägg som är för uppenbara, eller saker som jag ej vågar säga. Och när det väl är därute så är det där för alltid. Det är trevligt i och för sig. Det jag menar är bara att det är lätt att bli dömd. Skriver jag om kläder är jag ytlig, skriver jag om komplex (som alla faktiskt har) är jag fjantig, skriver jag om kärlek och alla dessa män är jag patetisk och skriver jag för seriöst är jag någon slags tönt och skriver jag och helgens festiviteter är jag en omogen blåst blondin. Yes, grattis till vårt icke- dömande- land- Sverige, är du här på besök eller ska du stanna?

Nu lägger jag ner, jag har svept vin ikväll då jag tyckte att jag förtjänade det. Det kändes fruktansvärt jävla bra. Jag har ätit onyttigt och tampas med små ytterst små tankar om att vara nyttig, jag är förvirrad i kärlek, trött på människor och funderar just nu på vad jag ska sätta på mig imorgon. Jag mäter mig en gång i månaden sen sexan för att se till att jag har hållit "måtten", jag är arg rätt ofta speciellt nu på sistone, jag är bortskämd och lat. Så, där har ni dagens dos av sanning. Känn er fria att döma mig.