Förvirrade Lina- Elsa

Vissa människor ska helt enkelt inte vara fångade i förhållanden. De är alldeles för egendomliga, fria, flummiga, sociala eller helt enkelt för bra för att sitta fast med någon. Någon som inte ens är deras andra hälft. Någon som kanske tros vara den hälften men som för omvärlden kanske helt enkelt är motsatsen. Man tänker mycket när man är singel. Mest vettiga tankar tror jag, man (läs jag) har åsikter om allt och alla. Detta blåser dock bort väldigt fort när man blir upp över öronen kär i någon. Kär, det låter barnsligt? Kärlek kanske gör en korkad? Man tänker kanske inte som man bör  tänka. Jag har varit där, jag ska passa mig. Jag mår dåligt av att se folk som är kvar i förhållanden som endast är funktionella och dugliga. De ska fanimej vara bra, ljuvliga, sköna, jobbiga ibland men i längden ska allt negativt inte räknas då det finns så pass mycket av det positiva. Är det så? Tar det positiva över när dagen rinner mot sitt slut?

För vissa av er gör det det, för vissa vet jag att det inte gör det. Man ska aldrig uppmana någon att bryta sig loss men enligt mig är det bättre att vara ensam och fri än fast i något som inte känns till 100 % rätt. Där sätter jag punkt för ikväll. Hej nu.