Förvirrade Lina- Elsa

Jag förstår mig inte på människor. Kvinnor i synnerhet (det passar utmärkt att prata skit om kvinnor på internationella kvinnodagen). Min hjärna kan verkligen INTE förstå hur ni funkar, jävla gaseller. Bör man inte ha ett ordnat liv och tankesätt, organisering och ekonomi när man kommer över trettio i alla fall? Har jag fel i detta fall? Säg till i sådana fall. Det är ilskan son talar, jag är i detta nu fruktansvärt rysligt förbannad och irriterad. Jag blir trött på människor. Jag SKA bli misantrop, punkt. Praktiken har verkligen sugit ur det sista tålamodet ur mig och nu smäller det snart. Sista dagen imorgon, ljuvligt. Stylisten jag är hos nu framstår som en ängel jämfört med de förra ställena. Ska man bli så hunsad som vi blivit? Det funkar inte bra ihop med mig, nej nej. 

Polhem, som jag har talat om. Polhem är ett skitställe. Med vidriga anställda och dålig koll. Jag slutade där för att jag fick klistra kuvert och packa varor, jag kan mer än så. När jag då ringde och sa upp mig ställer hon frågan om jag skulle kunna tänka mig att extrajobba där. Jag sa ja, kanske. Nu påster detta djur att det var jag som minsann var "fräck" och krävde att få extrajobba där när jag sa upp mig. Detta meddelade hon glatt mina föräldrar som skrattade henna rakt upp i ansiktet. Kryp! Detta skrev hon i ett tidigare mail:

Hej Lina,

Tack för ditt mail.
Du skriver där att du önskar ett omdöme från oss gällande din praktik.
Johanna och jag har diskuterat detta och kommit fram till att
eftersom du valde att avbryta och inte fullfölja praktikperioden kan vi inte ge dig något omdöme.
Det jag kan göra är att intyga din närvaro, vilka dagar du var här.

Vi engagerade oss å vår sida och tog emot dig, först på ett första möte där
du hade chansen att välja det var ju ett frivilligt val från din sida att
komma hit till oss. Som du förstår är det ett stort engagemang från vår sida
att ta emot praktikanter, att introducera och ta hand om dem som kommer hit
på praktik. Det kräver mycket tid av oss och därmed känner vi att vi
verkligen gör en satsning när vi tackar ja till någon
som söker praktik hos oss.

Med den bakgrunden känns det märkligt att vi inte fått något riktigt svar
från dig och därmed någon godtagbar anledning till att du inte fullföljde
din praktik här.
Det hade varit bättre om du pratat med oss och Martin och framfört om du
hade några synpunkter på praktiken så att vi i så fall hade kunnat ta ett
beslut tillsammans
istället för att du på egen hand helt plötsligt bestämde dig för att sluta
här.

Alla ni vet inte hur detta har gått till. Jag kan meddela att jag satt minst en timme och förklarade varför jag ville sluta. Detta gick uppenbarligen inte in. Sen när blev det fel att ta egna beslut gällande ens eget liv? Jag kanske borde rådfråga minst två personer när jag ska ta beslut, för jag är ju trots allt bara nitton år och myndig! Sen när blev det rätt att vara oärlig, man kanske kommer längre på det? Och säg mig, sen när blev det fel att veta vad man vill ha ut av livet och rata det som inte är rätt? Är de rädda för sådana tjejer? Vad tycker ni?

Ursula Malmström Nehm. Du är den mest bittra och tragiska hagga jag någonsin stött på i mitt liv. Du är feg, du vill sluta men klarar inte av att ta steget. Du är en pinsam människa och en skam för mänskligheten. Jag hoppas innerligt att du råkar ut för någon sorts olycka inom kort.