Tömning
Jag är så vidunderligt jävla trött. Jag hajjar verkligen noll. Det känns som om någon sate suger energi från mig, är det du? Jag tror jag sov nu, nej förresten jag tror jag redan har somnat.
Tvingade mig själv till gymmet, glömde bort att jag var så äckligt hungrig under tiden så allt kom efter som någon rackarns bomb. Hemskt var det. Det hjälpte ju inte heller att jag var ensam på gymmet bland 98 % killar, kanske kan vara kul ibland men inte när man vill svettas och vara riktigt ruskig. Och det hjälpte ju verkligen inte att jag fick stå och hoppa upp och ner som en liten dvärg för att nå repet. Stackars mig säger jag bara. Så våldsåt man också när man kom hem, och nu försöker jag smöra upp någon i min familj så jag får våfflor.. Jag gillar att jag blandar nutid och dåtid på ett så grammatiskt rätt sätt, usch, skjut mig. Men jag vill verkligen verkligen ha våfflor.
Ursäkta för det struliga inlägget, förvirringen är total. Jag såg en kändis idag, mycket läckert. Inte för att någon frågade men jag kände för att upplysa er om detta. Grejen är att jag skulle skriva om något så häftigt men i mitt förvirrade huvud så försvann det på något vis. Och nu skriver jag bara för att skriva och mina små knorrar till fingrar vägrar att lägga ned. Knorrar? Fråga mig inte.. Igår i min förvirring bestämde jag mig för att lära mig att spela gitarr. Det gick ju sådär va kan jag meddela. Ibland överskattar jag mig själv, men endast ytterst sällan. För det mesta så har jag alltid rätt när det gäller min begåvning. I detta fall är jag ännu tveksam, gitarren var enorm, ostämd och smärta i fingrarna uppkom. Jag lärde mig åtminstone 8 ackord, vilket var kul. Tog ut en Winnerbäck- låt för att sedan lida av kramp i 6 timmar. Jävla påhitt till instrument alltså, jag bör bara gå tillbaka till min stora satsning i barndomen. Jag har lagt ned nu, jag vill ICKE få "the- claw" syndromet.
Hej nu.
Tvingade mig själv till gymmet, glömde bort att jag var så äckligt hungrig under tiden så allt kom efter som någon rackarns bomb. Hemskt var det. Det hjälpte ju inte heller att jag var ensam på gymmet bland 98 % killar, kanske kan vara kul ibland men inte när man vill svettas och vara riktigt ruskig. Och det hjälpte ju verkligen inte att jag fick stå och hoppa upp och ner som en liten dvärg för att nå repet. Stackars mig säger jag bara. Så våldsåt man också när man kom hem, och nu försöker jag smöra upp någon i min familj så jag får våfflor.. Jag gillar att jag blandar nutid och dåtid på ett så grammatiskt rätt sätt, usch, skjut mig. Men jag vill verkligen verkligen ha våfflor.
Ursäkta för det struliga inlägget, förvirringen är total. Jag såg en kändis idag, mycket läckert. Inte för att någon frågade men jag kände för att upplysa er om detta. Grejen är att jag skulle skriva om något så häftigt men i mitt förvirrade huvud så försvann det på något vis. Och nu skriver jag bara för att skriva och mina små knorrar till fingrar vägrar att lägga ned. Knorrar? Fråga mig inte.. Igår i min förvirring bestämde jag mig för att lära mig att spela gitarr. Det gick ju sådär va kan jag meddela. Ibland överskattar jag mig själv, men endast ytterst sällan. För det mesta så har jag alltid rätt när det gäller min begåvning. I detta fall är jag ännu tveksam, gitarren var enorm, ostämd och smärta i fingrarna uppkom. Jag lärde mig åtminstone 8 ackord, vilket var kul. Tog ut en Winnerbäck- låt för att sedan lida av kramp i 6 timmar. Jävla påhitt till instrument alltså, jag bör bara gå tillbaka till min stora satsning i barndomen. Jag har lagt ned nu, jag vill ICKE få "the- claw" syndromet.
Hej nu.
Kommentarer
Trackback