Förvirrade Lina- Elsa

Jo förresten. Självförtroendet kan faktiskt få sig en törn, speciellt efter lördagens bravader. Alla har förhållanden, det har spridits någon slags förhållandehysteri. Ungefär som ekorrar som bunkrar upp med mat, det är det ni håller på med allihopa! Och detta gör mig en aningen snurrig. Ni bunkrar upp inför vintern. Och varför gör ni det? Jo, det ska jag giva svar på. Ingen känner sig särskilt vacker på vintern, man är blek, halvfet, sladdrig, otränad, ingen vidare lyster i hyn, torr hud (?). Vi gömmer oss i stora koftor, glömmer att raka benen och slutar bry oss om våra kroppar då vi resonerar att sålänge den inte syns är den vacker.. Detta kan ju ifrågasättas men vi släpper det. Så, vad behöver man när man känner sig ful, äcklig, stressad och trött? Svar: Man behöver någon som bekräftar en; någon som kramar en när man är deppig, som kollar film med en varje helg, som blir tjock med en, som gillar en för den man är och som ställer upp och som säger oavsett rakade ben att vi är snygga och smala. Det är nog det ni behöver. Och ingen, absolut ingen dumpar någon på vinterhalvåret.

Men sen kommer den roliga biten, för vad händer innan sommaren? Jo, då har ni tröttnat på er bekräftelsehingst och önskar att ni vore fria som fåglar, men nu är ni fast! Nu vill ni vara singlar för nu är ni förmodligen smala (re), snyggare, har bättre självkänsla och inte längre deppiga. Så nu vill ni som varje normal tjej/ kille kolla marknaden. Så jag föreslår att ni dumpar er käresta någon gång under mars för att sedan följa ner mig i singelfördärvet, ty det börjar bli jävligt trist här helt ensam! Om ni ursäktar mig så tänkte jag gå till min bekräftelsekudde (Smulan) och krypa ner. Hon älskar mig för den jag är, hon tycker att jag är snygg, het, smart, underbar men framförallt kan hon inte säga ett knyst om detta. Och det gillar jag!