Förvirrade Lina- Elsa

Läste förresten en artikel härom natten då jag sömnlös låg som av en vana. En artikel om hur man kan rent logiskt sätt förändra sitt liv efter vad man tänker. Att tankekraften har en så pass stor inverkan på hur man beter sig och hur man väljer att leva. Nu talar vi alltså om positiva tankar, vilket jag är grymt dålig på att producera. Tankekraften gör faktiskt skillnad; ställer man in sig på att en tillställning kommer att bli skittrist så kommer den säkerligen att bli det, ställer man in sig på att man aldrig kommer orka börja träna så kommer man likt förbannat sitta hemma och klaga över sin blekfeta kropp och ställer man in sig på att alla "bra" killar är slut så ser man faktiskt inte de som står precis framför en. Hur corny det än låter så är min mor en stor förebild när det gäller sådant. Hon är ta mig fan alltid positiv, både på gott och ont. Får jag en gaffel i armen kan hon säga: "Men se det som en erfarenhet, du kan berätta det för dina ungar som en rolig grej sedan och du får motion när du hämtar en ny". Så, alltså inte alltid lika kul. Men jag vill lära mig, nu när jag har slutat i Snällskolan borde man kanske ta tag i mina negativa, vidriga tankar. Alla har dessa, det är okej till en viss grad. Men jag kan verkligen ställa in mig på att allt är piss fast jag har världens bästa liv egentligen. Som mina nära vet måste man bara lirka fram det där leendet och få mig att förstå att jag inte har något att klaga på. Men, få inte för er att jag kommer att sluta klaga för den delen! Det är en del av mig, likaså att kommentera och klanka ner på människor, detta kommer att bestå.

Men det jag talar om, om ni nu ens har orkat läsa min predikan så här långt, är att jag ska försöka vara mer tacksam för det man har och mer bestämd på vad jag vill ha. Och kom ihåg att försöka är inte samma sak som att lyckas! Tjuhu, nu blir det skratt framför töntidioterna på Idol!