Idag är det den 16: e december. Det är tisdag.
Idag ska jag arbeta, trots att arbete är aningens överskattat. Jag vet, det låter dumt och naivt. Men jag har många goda tankar bakom min vansinniga tanke. Jag brukar inte fundera så överdrivet mycket på allt, men sista tiden har det blivit som en jäkla bergochdal bana jag aldrig kan komma av. Det kallas inte depression, inte personlig kris och inte svacka då jag för det mesta är vidrigt uppåt i mina tankar. Jag tror att det är ren och skär galenskap, eller någon slags uppmanelse att aldrig ge sig när det gäller en själv. Att alltid komma vidare även fast man har det bra där man står. Den här nöjda "jag- har- det- så bra- där- jag- är- attityden" passar inte mig, nej jag vill ha mer!
Ikväll grattar jag och min nya vän Skåne- Elin min nya vän Party- Chloé med en drink ute. Min sjukdom har etsat sig fast men jag tänker vackert klappa den på huvudet, säga några fina ord, ge den en kopp choklad och dränka den jäveln.
Du brukar alltså inte funderar så överdrivet mycket på allt?
Men inte allt, jämt och ständigt. Det här är något större, djupare, I fucking hate it!!
Så där ja!!