Förvirrade Lina- Elsa

Jag är sjuk, jag vill knarka och sedan långsamt glida in i ett tillstånd av ingenting. Ingenting låter lockande just nu. Jag är sjuk, på riktigt. När man är sjuk vill man ha värme, sympati och glass. I mitt hem finns inte detta, där finns bara Erik hemma. Erik har skurit sig i tummen, Erik har ont i tummen, det är synd om honom ty han har varit på sjukhus och sytt i tummen. Jag har bara varit hemma och haft smärtor i mängder, utan stygn. Jag försöker uppnå ett tillstånd där jag är glad, utan smärtor och mår fint. Men tyvärr får man bara knarka smärtstillande och slemlösande tre gånger om dagen. Tre?! Det är ett skämt. Är det något jag inte jobbar med så är det självömkan, men denna vecka spär jag på och kör fullt ut på detta. Är det någon som vill slänga in lite sympati så går det bra också. Att en liten bacill ska ta kontroll över ens kropp är vidrigt! Kan jag gå ut, nej du är sjuk. Är jag hungrig? Nej juste, du är sjuk! Kan jag shoppa, icke sa nicke du är sjuk. Kan jag ta mig upp ur sängen utan att ramla ihop i en liten patetisk hög? Nej, juste du är sjuk!!

Nu tänkte jag dra åt min bandana lite hårdare för att se till att jag inte spränger bort huvudet med bikarbonat och kinderägg, ta min dagliga dos av tabletter, stappla ut till köket och surpla i mig något vidrigt bara för att jag måste. Hej nu!