Framtiden är här
Idag är jag glad, ty jag är ledig! Eller ja, tills på måndag i varje fall. Skolan är över mentalt för mig, herregud vad ska ske härnäst? Drop- out? Bli ligist? Segla jorden runt? Ändra livsstil?
Nog med tramset, jag har en vision, av framtiden. Hur den artar sig här framöver kan vi fundera på gemensamt. Så på tal om framtid, nu är det dags för lite träning igen! Pausen har varit brutalt lång, och jag har blivit en vandrande degklump som blir trött av att zappa. Terron och jag var och köpte gymkort igår vilket ska bli underbart. Gym är något jag trivs med, notera då att jag alltså inte "lyfter skrot" som en dvärgliknande idiot. Jag kör helt enkelt bara. Kvällsträning är dock ingenting som lockar mig, mitt på dagen ska det vara. Men nu måste man vänta ut Terron som tror sig domdera och stå i. Tydligen kan man inte gå tidigare från jobbet med hälsan som ursäkt.. Morgondagen ser tuff ut, kommer ha brutal träningsvärk och en allmänt trög känsla i kroppen, men ska man vara fin så får man lida pin. (Ett ordspråk som jag skulle vilja ändra till: Ska man bli finare så får man lida pin- are). Så!
Det var obehagligt längesedan jag hatade något. Så idag hatar vi:
* Barnvagnar, bara barnvagnar i sig. Tar stort utrymme, är en slags trygg vagga för barn och livsfarlig på Vasastans gator.
* Utvecklingsstörda som man inte förstår språket på. Jag bestämde mig för att ägna lite utav min dyrbara tid till att försöka känna sympati och medkänsla för utvecklingsstörda genom att se en dokumentär om dessa. När jag väl kämpar med att framkalla känslorna inser jag att jag inte hör ett jävla ord av vad de säger. Inte ett skvatt förstår jag, jag hör ljud och ser hur munnarna rör sig, men vad talar de om?