Förvirrade Lina- Elsa -

Rödvinspoeten

Vad är det som är så fantastiskt? Vad är det? Något måste ju hela världhelvetet bygga på, men vad är det? Vad är bra, vad är kasst? Ja, krig/ kärlek är ett givet svar. Men om vi rör oss utanför detta. Pengar, icke. Karriär, inte heller så spännande, barn? Möjligtvis när man är fast med fem sådana själv. Jag har en förmåga att ändra åsikt hela tiden, det vet ni. Ena dagen är det fantastiskt med backpackers, andra dagen att vara advokat. Inget är det andra likt. Jag vänder mig, hela tiden. Igår satt jag inne i dimman och funderade på vad som är bra. För ett tag sen gjorde jag en skitlöjlig grej, jag gillar att skriva listor; jag skrev ner det som var viktigt för mig, det allra viktigaste, mina värderingar. Ingen av dem hade något att göra med pengar, karriär eller kärlek. På listan skrev jag också ned som hastigast vad jag ville göra i livet, vi talar nu om de små sakerna. Att våga, att kasta sig ut och att genomföra. Att leva varje dag som man hade tänkt sig. Att aldrig fastna i trista mönster som jag alltid tycks göra. Att vara vid liv, hela tiden. För att bryta mitt trista- gå- Rörstrandsgatan- fram och tillbaka- mönster har jag senaste tiden cyklat. Jag vet; vad gör det för skillnad? Men det gör det, jag hamnar i ett annat humör. Istället för att marschera och lyssna på pop på morgonen så sitter jag högt upp och flyger förbi alla andra, närvarande. Idag cyklade jag en omväg, fantastiskt. Poängen med detta inlägg försvann någonstans på vägen, men jag hade en tanke. Jo, och det som är fantastiskt är det man njuter av, de små sakerna, att vara observant och ha människor i sin omgivning som bryr sig, älskar. Glöm det där sista..

2008-07-29 @ 22:26:41 Permalink Dagens lärdom Kommentarer (0) Trackbacks ()

Framfull

Gårdagen var superb, mycket vin och mycket mat, precis som det ska vara! När vinet hade tagit slut och ljusen slocknat begav vi oss till Limerick för lite shysst trubaduring. Jag och bror valsade hem i gröntingen och insåg att vi behövde mat. In på sleven för att handla nattsmörgåsbröd. Trixig som idioten ska vara lyckas han kasta upp vårt nyinköpta bröd upp på en markis ca tre meter över marken. Något arga och griniga försökte vi lösa problemet med alla möjliga attiraljer; tidningar, stångar och stå på axlarna. Efter ett tag står vi bara där helt väck och inser att vi kanske måste lämna brödet, en tanke som inte får existera för två matälskare som vi. Efter ett tag kommer ett skånskt äldre par förbi och inser att vi har stora problem. De tror att vi har blivit utelåsta! Tokskrattandes båda två försöker vi förklara att vår nattmat ligger ovanpå en markis och vi är i desperat behov av att få ner skiten. Mannen i fråga försöker med alla möjliga trix utan framgång, (notera att vi alla fyra var bra dragna). Vi ska lösa det här gemensamt säger han sedan med en halvt övertygande röst. Efter mycket snack hittar vi en vägkon på ca 1, 5 meter. Den får bli vårt tillhygge. Två vinglande, fulla män balanserar konen och får till slut ner brödet som fångas av kvinnan och överlämnas till mig. Jag var så lycklig så att jag skulle kunna gråta, ojoj. Vi tackar och bugar, de ska ha efterfest och mannen blev halvblind av allt grus. Tacka Gud för att det finns människor som inser allvaret med nattmat. Om ni undrar så smakade brödet ljuvligt när vi till slut kom hem.

Idag är jag bakis, tokhet och solbränd. Ja, solbränd.

2008-07-26 @ 20:00:12 Permalink Dagens lärdom Kommentarer (1) Trackbacks ()

Dubbelnatur

Kom igen! Var lite jävla elaka! Jag är i desperat behov av att hänga ut någon i bloggen, come on! Alla kilar runt och är vänliga, de är vänliga i deras sätt, i deras ansikten, i deras tal och handlingar. Vad sker? Jag misstycker inte, jag gillar glada människor, sådana där lattjo typer som alltid ler. Det gör jag.

Bitter- Lina får ge plats, idag är det kanonväder som min far skulle säga. Jag tog min racer ner till Karlberg för några timmars solning, jag kan inte säga att det gjorde susen. Jag blev uttorkad och röd. Men! Humöret är på topp! Vinet ska inhandlas och som ni vet blir jag alltid, ooh, alltid glad av vin. Alltså inte sådär lite lagom småfull glad utan lycklig. Lycklig ända in i hjärtat, det lilla. Ikväll ska skolgänget fira av stackars Qarro som beger sig mot söder, trist men vad ska man göra? Kedja fast den jäveln? Grillfest i hennes trädgård, mysigt! Nu måste jag pudra på mitt ömsom röda ömson bruna ansikte och bege mig ut!

2008-07-25 @ 16:04:18 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Saker och ting byts ut, och här står jag

Jag har tranformerats till en låg, L- formad dam med knarkarstämma. Tyd det där om ni kan!

Nej, jag har inget vettigt att skriva, inga onda tankar eller goda för den delen. Eller jo, en hel del men lite måste man behålla för sig själv! Jag vill ha sol och picnic i Kalle, Therese? Kom ni ihåg när man var yngre; man kunde göra nästintill inget alls och ändå behålla glöden, glädjen och tålamodet. Man lekte, eller hade en jävla bra fantasi. Slog ihjäl ett dygn med för mycket kortspel, fuskande, mat, godis, smygtaget vin och snack. Ibland lyckas vi glida in i den där dimman igen, men ibland saknar jag det alldeles för mycket. Den där känslan av att bara existera och låta tiden gå utan att behöva hitta på så satans många spektakulära saker hela tiden. Jag förstår att det är omöjligt då det har gått x antal år, men kanske är det bara så att gamla saker har ersatts av nya?

En kväll i gäststugan med port salut och gullsalami har ersatts med en god middag ute? Ett 6- pack öl som man tvingade i sig har ersatts av drinkar? En flippkväll till Replay- skivorna i mitt rum har ersatts med klubbdans ute? Fråga- chans- lapparna har blitt fylle- sms. Pojkarna har förvandlats till män med skägg. Ölspelet har ersatts med ostbricka och långa djupa samtal (och andra mindre djupa). En överförfriskad Lina som faller i trapphuset har utvecklats till en hemstapplandes tös i för höga klackar? Fikastunderna har blivit after- work. Tjuvat rödtjut har ersatts med mousserande och gryning har blivit ett alltför välkänt ord. Det kanske inte är så farligt ändå? Någonstans finns allt kvar, och har man tur har man vänner som plockar fram de där ljusglimtarna och minnena hos en.

2008-07-23 @ 22:14:41 Permalink Dagens lärdom Kommentarer (0) Trackbacks ()