Förvirrade Lina- Elsa

Vad är det som är så fantastiskt? Vad är det? Något måste ju hela världhelvetet bygga på, men vad är det? Vad är bra, vad är kasst? Ja, krig/ kärlek är ett givet svar. Men om vi rör oss utanför detta. Pengar, icke. Karriär, inte heller så spännande, barn? Möjligtvis när man är fast med fem sådana själv. Jag har en förmåga att ändra åsikt hela tiden, det vet ni. Ena dagen är det fantastiskt med backpackers, andra dagen att vara advokat. Inget är det andra likt. Jag vänder mig, hela tiden. Igår satt jag inne i dimman och funderade på vad som är bra. För ett tag sen gjorde jag en skitlöjlig grej, jag gillar att skriva listor; jag skrev ner det som var viktigt för mig, det allra viktigaste, mina värderingar. Ingen av dem hade något att göra med pengar, karriär eller kärlek. På listan skrev jag också ned som hastigast vad jag ville göra i livet, vi talar nu om de små sakerna. Att våga, att kasta sig ut och att genomföra. Att leva varje dag som man hade tänkt sig. Att aldrig fastna i trista mönster som jag alltid tycks göra. Att vara vid liv, hela tiden. För att bryta mitt trista- gå- Rörstrandsgatan- fram och tillbaka- mönster har jag senaste tiden cyklat. Jag vet; vad gör det för skillnad? Men det gör det, jag hamnar i ett annat humör. Istället för att marschera och lyssna på pop på morgonen så sitter jag högt upp och flyger förbi alla andra, närvarande. Idag cyklade jag en omväg, fantastiskt. Poängen med detta inlägg försvann någonstans på vägen, men jag hade en tanke. Jo, och det som är fantastiskt är det man njuter av, de små sakerna, att vara observant och ha människor i sin omgivning som bryr sig, älskar. Glöm det där sista..