Förvirrade Lina- Elsa

Ja, så har man återigen blivit fråntagen makten i sitt eget hem.

Erik och jag slåss om vem som ska få sova med Smulan natten till ära, till slut följer hon med mig in, självklart.. Hon busar lite och kalasar i min säng, sedan bestämmer sig smarthuvudet Erik för att placera henne i min saccosäck. Hon ligger ett tag för att sedan kasta sig i vansinnig fart upp på mig i sängen. I ljuset från TV: n ser jag en stråle. En stråle av vadå, tänker jag. En sekund senare landar denna vätska på mig, på mina händer och i mitt hår. Jag får panik när jag inser att Smulan har kissat i luften och att denna vätska landat på mig i min fräscha säng! Vad fasen gör man? Jag vrålar och skriker och hunden är sedan länge borta. Ett tag försöker jag lokalisera kisset, och ser till min förskräckelse att det vilar en stor gul pöl i min icke- absorberande säck. En stor pöl vilar där. Spåren av kisset finns överallt i mitt rum; i min säng, i säcken, på filten och under säcken.

Så där står jag i min nattliga klädsel, med kiss på händerna och undrar vad jag ska ta mig till. Långsamt känner jag hur det rinner en droppe urin från mitt hår, ner i mitt öra. Det här är fan för mycket, detta är inte fräscht, nej nej. Med trasan i ena handen och papper i den andra ger jag mig ut på äventyr i mitt rum, att jag skulle lokalisera kiss två på natten var inte riktigt min plan. Långsamt följer jag spåren av kiss på tassar, de leder mig in i vardagsrummet där jag finner Smulan bakom en fåtölj, skamsen och inte så kissnödig längre. En känsla av kärlek, ilska och hat svärmar över mig. Jag hatar dig så mycket att jag älskar dig, ditt vider till kreatur.

Den underbara natten avslutas med att hunden tassar in i mitt rum, nio på morgonen, ställer sig under min antika stol och spyr. Jag kastar kudden över huvudet och ger upp, just i det ögonblicket ger jag upp.

Så nej, jag mår inte så bra idag.