Sekter och fegisar
Jaha, så var det tillbaka till vinterstockholm och snötäckta taknockar? Ingenting som jag uppskattar, jag hade nästan börjat ana våren där ett tag. Min surhet gick över i glädje när jag fick hembakta frallor när jag kom hem, vi gillar maten.
Just nu är det många som tycks ha oflyt i livet, man kanske måste ha det någon gång. Medans jag njuter av ett underbart schema, kalasande och en framtida student. Varför lyckas man alltid få dåligt samvete när man är på topp och andra är i botten? Framtiden vet jag inget om, den blir ljus, det vet jag. Men hur, vad, när, med vem tycks vara oklart. Blir det plugg, blir det jobb eller flyr man fältet och drar utomlands på en lång semester. Blir man någonsin av med dessa frågor om framtid? I den närmsta framtiden ska jag försöka ta den där jädrans lappen, körkortet är ett stort mål. Hela grejen med att vara självständig och kunna åka var man vill, när man vill. Men det går segt, så kul är det inte. Lägenhet ligger på hyllan för ett tag, det tycks vara svårt att släppa den här lägenheten.
Igår var jag och bror ute och körde bil x antal timmar, jag älskar att åka bil. Någon sa en gång att det fungerar som skön och bra terapi, det är sant. Vi var ute på Ekerö, långt åt satan. Mitt ute på landet hamnade vi efter ett tag, det var nästan lite sektliknande; övergivna lador, gamla kyrkor, små grusvägar och hästhagar i tusental. Efter en mil hamnade vi i ett litet centrum, med en ICA och en videobutik. På något kusligt sätt har jag en skum inre längtan att bo i något litet samhälle. Jag skulle kanske bara trivas ett tag, men ett ställe där alla känner alla, där man kan känna sig mer trygg och där det finns lugn och ro. Där dagens ärende är att gå till centrum och handla middag och en tidning. Knäppt kanske det låter, men efter ett tag tröttnar man på storstadsliv, på ett liv där allt går för fort och där alla är anonyma. Tröttnar på att människor kan bli ihjälsparkade mitt framför andra medmänniskors ögon, att ingen säger ifrån och att ingen vågar. Som tur var finns det vissa människor därute som vågar hjälpa till och säga ifrån. Tacka den obefintliga Guden för det..