Kaffe, förvirring och lycka
Hmm.. Har världen blivit god? Har jag blivit god? Allt är för fasen uppochned. Ned är upp, upp är ned, vänster är höger, höger är vänster, a är b och b är c så c blir d och ä blir ö. Ö blir a. Ett bord är en stol, en hand är en fot, en kram är en kyss och en promenad är en språngmarsch. Jag hajjar noll? Har ondska blivit hippt? Jag vet att man inte ska skriva när det går bra, det betyder otur. Men jag grabbar tag i träbordet och ställer mig denna fråga; Varför detta flyt? Jag har sällan flyt. Jag flyter utan besvär. Härom veckan gick jag förbi en kyrka och fick ont i magen, det högg till och skapades en osynlig mur. Det var den där guden. I förrgår gick jag förbi en annan och mådde suveränt. Har Han kommit över på min sida eller börjar jag lockas över på Hans? Jag finner detta suspekt, mystiskt och vansinnigt. Ondska ger ondska lika logiskt som att godhet ger godhet. Kharma. Fungerar det tvärtom för mig? Jag vågar nog påstå att jag gillar det, skarpt. Håller det i sig så funderar jag ,på riktigt, på att konvertera till godhet.