Blotta sig
Slippa bry sig. Det är det som drar mig mot landet. Där man kan se ut som fan och ändå känna sig fantastisk, där man kan smutsa ner sig med lera och jord och må suveränt. Där ingen ser en, där ingen bedömer en och där ingen stämplar en. Är det något jag asvkyr så är det att placeras in OCH placera in folk i fack. Det är tryggt visst, men hur kul är det? Så simpel kan väl inte en människas personlighet vara att den bara har en specifik mening för mig..? Nej. Bort med fack och stämplar och fram med personlighetsklyvningar som heter duga.
Idag spenderar jag hela dagen hemma, tror jag. Det är harmoniskt här idag och jag går runt osminkad, ofixad och halvt smutsig och njuter av att kunna. Hur mycket jag än gillar att fixa upp mig, lika mycket älskar jag att bara vara. Tänkte picnicka med Chloe och Elin förmodligen men vädret satte käppar i hjulet, vi får skjuta på det. Ska titta på Ariel och efter det få små saker gjorda, skriva planer och plissera tills fingrarna värker.. Tänker på att man inte ska vara så jävla envis egentligen, det slår tillbaka på en själv. Att inte våga blotta sig, vad man tycker och hur man känner. Erkänna att man har fel, erkänna saker. Det är viktigt tror jag, för att kunna växa.