Det är mörkt, jag ser inget, jag tror jag vill ha det så
Lyssnar på en sista låt innan det är dags för sängen. Påsk, påsk utan släkt och falskt nonsens. Jag tror att jag gillar det. Det är förtjusande. Sitter och tänker på bekräftelse, bekräftelsebehov närmare bestämt. Att bli bekräftad, ingår det i den bunt av känslor vi verkligen behöver, eller är det den förbannade osäkerheten hos varenda människa som visar sitt fula ansikte..? Tänk på det.. Behöver ni bekräftelse? I sådana fall hur mycket, av vem och varför? Tänk också på rädsla och ensamhet, det är en farlig kombo som tydligen kan leda till otacksamma, otursamma bittra förhållanden mellan människor..
Kommentarer
Postat av: Terron
Sant, så sant.
Trackback