Förvirrade Lina- Elsa

Livet är ljuvt. Just nu mycket ljuvt. Jag har en sån där magisk stund igen, det är en fin sak. Men fina saker gillar ni inte att jag skriver om. Jag tänker göra det ändå. Jag är ensam, ensam på ett perfekt sätt. Har tänt ljus i vardagsrummet, sitter i den gamla slitna fåtöljen och lyssnar på gamla LP- plattor. Sånt kan jag bara göra i min ensamhet, och fan vad jag älskar det. Det är som att musiken kommer fram mer, det sprakar och låter lite halvdant men det inger ett lugn jag gillar. Just nu ligger Bob Dylan på, munspel. Jag gillar hans munspel. Snart åker en gammal jazzplatta på, det står "Lycka" på omslaget. Känns passande och nästan lite löjligt bra. Jag dricker ett glas vin och förlorar mig i tankar om goda ting. Synd som smakar choklad och grädde, jag gillar det alldeles för mycket för att inse faran. Blickar återigen ut över ett tomt Vasastan och känner mig på topp, löjligt lugn och tillfredsställd med allt just nu. Luften är perfekt, mina vänner är perfekta, det doftar perfekt och allt är precis som det ska. Just i detta nu känns allt fantastiskt bra och jag vill inte ändra på en enda sak. Inte en enda sak.