Don't count me out
Sjuk.. sjuk?!
Fan. Jag tror jag är sjuk. Eller håller på att förlora förståndet. Det värker överallt. Fan, tänk om det är influensan. Att insjukna i influensan. Nu. I augusti. Utan vaccin. Nä, för helvete. Jag ligger i min hudfåtölj, som jag kallar honom. Den är så ful att man skäms, men jävlar vad skön den är att sitta i. Den är beige/ brun, luktar ved och ser ut att komma direkt från 70- talet. Men jag kommer aldrig att kunna göra mig av med honom. Jag ligger i den och dricker avslagen cola ur ett trasigt glas. Funderar på att gå ut. Kanske cykla. Kanske köpa något. Men just nu är det så skönt att bara ligga här. Jag är inte rastlös.
Jag sa förlåt
Helvete. Jag har bränt sönder mitt finger. Oflyt. Det gör förbannat ont. Jag har lagt bandage. Jag lyssnar på den där Yann igen. Han gör mig galen. Jag har träffat roliga turister, för jag är ledig imorn. Så jag kanske bara ligger här, i mitt prickiga lakan och känner mig vemodig. Vemodig? Det är en jävla känsla det. Speciellt när det gör så ont att det bränner, trots bandage. Jag kanske har busat med min vackra vän, vi kanske har skrivit elaka lappar med nummer på. Elaka lappar. Och satt på lyxbilar. Som att vi vore tolv, det är min hämnd. Jag kanske har cyklat superfort, kanske in i en bil, kanske gjorde det inget; jag sa redan förlåt.
Nu har jag ett "sånt" där tillfälle, igen..
Musik. Gott vin, vacker vacker utsikt. Sällskap. Fin dag.
Kick me out, let me go
LB
Jag sov..
Och drömde om björnar, igen. De där återkommande vidriga drömmarna som får mig att vakna upp med hjärtklappning och värmeslag. Fan, vad jag hatar björnar. Annars var det en riktigt fin natt. En sådan med kyla och varmt täcke där man bäddar in fötterna. Det är höst idag, känner ni det?
Jag ser tydligen ut som en ängel..
En osympatisk jävla idiotängel. Jag har cyklat som en vilde genom stan, samlat på mig mer och mer saker och sett en helvetes massa bilkrockar. Turister också, det är en rackarns massa turister i stan. Okej. Det här var ju absolut inte alls nödvändigt att skriva om. Jag är uttråkad. Kanske på er, kanske på livet. Eller kanske bara på denna helg. Min första lediga helg sen bra länge tillbaka. Vad fyller man den med? Fylla? Kanske vin och samtal. Kanske vackra människor. Jag vettefan. Alla vackra jobbar och resterande tråkar ut. Åh. Jag släpper det, men det kryper väldigt i kroppen just nu.
Peacemärken och korgar
Jag somnade och sov länge. Det är lördag och sol. Jag är ledig och ska cykla. Jag ska handla saker; en korg, vin, skumpa, peacemärken och tekniska prylar. Jag ska cykla långt idag. Vi kanske ses. Adjö sålänge.
Jag är en parodi på mig själv
Klockan är snart halv tre. Jag lyssnar på Yann Tiersens alla verk, läser romanen Jack och tittar på regnet som faktiskt droppar in på mitt fönsterbräde. För lat för att stänga, alldeles för fint och bekvämt för att tas bort. Jag måste sluta.
Natt mot lördag
Helvete. Jag kan inte sova. Jag vill inte ens försöka. Det är så viktigt det där med sömn men ändå så förbannat ointressant. Jag viill verkligen inte leva på dagen och sova på natten. Jag vill göra allt omvänt, baklänges och fel. Jag har arbetat och slutat tidigt. Knappt så att det kändes eller för den delen gjorde något. Jag har blivit fredagsfin i studion och ätit god thai i en källare på östermalm. Med mitt enda vampyrpar; Elin och Thomas den vise. Sedan cyklat hem i ösregn, motvind och trafik. Bland fulla människor cyklade jag. Jag. Utan regnskydd. Bara blöta droppar i ansiktet, trasiga strumpbyxor som vanligt och mördarskor. Det var fint. Allt var fint och inget gjorde något alls.
Just nu?
Smuttar jag på en smoothie, vilket för övrigt känns ganska preteniöst. Jag har mixat ner allt med vitaminer. Ty jag börjar bli sjuk. Jag är livrädd för att få den förödande svininfluensan. Så jag peppar! Annars? Annars sitter jag med en turban på huvudet, försöker komma på vad jag ska stoppa i min matlåda och längtar efter kyla och någon att hålla i handen.
Be on top of things..
Moll men dur
Ung, dum. Lycklig. Utanför. Tänker för mycket, gör för lite. För mycket spelar för liten roll. För lite spelar för mycket roll. Det spelar ingen roll, allt detta. Ingen alls faktiskt. Sålänge jag får komma iväg. Ni kallar det flykt, jag kallar det njutning. Ta vara på, bevara, uppleva, umgås, fundera och få svar. Det är fint, ingen ångest. Bara vackra tankar och ett piano som går i moll.
Bakåt, inte framåt
Minnen är förrädiska. Man utelämnar det onda och kvar finns bara lycka? Jag hade så mycket lycka i min barndom att det skulle kunna räcka och bli över till en hel skola. Jag är otroligt tacksam för miljön jag växte upp i och nästan sorgsen att den är förbi. Ja, allt det där fina och oskyldiga har blvit mörkt och allvarligt. Jag tänker bakåt, inte framåt. Jag vill bakåt men det är helt jävla omöjligt.. 
Att glömma bort allt runt omkring
Så fantastiskt vackert att det regnar. Det gör mig mycket tillfreds. Jag ska äta en lång sen frukost med smoothie, goda bär, ost och en massa kaffe. Och lyssna på vacker fransk musik. Och titta ut på regnet. Hur det faller. Hur det ser ut. Imorgon kanske hela staden ligger torr igen. Jag känner mig upplyst igen. Klok. Hade djupa knäppa samtal med E igår om hur allt borde vara. Och att stå utanför all hets. Att njuta av de där små sakerna; en cykeltur i regnet, en hel dag inne med tända ljus och film, att samla på knappnålar eller att koppla av med att pricka sten på glasflaskor. Att bara ligga ute, i gräs och glömma bort tiden.
Nöjd?
Åhh. Nu är jag sådör vansinnigt töntigt tillfreds med livet. Allt är helt eller halvt. Det har Elin sagt, Att vi tvillingar svänger mycket. Först det ena sen det andra. Nu är jag hel. Imorn är jag kanske halv. Jag vet inte.. Kanske blir jag en gåta för mig själv. Jag vet inte. Jag vet i allafall vad jag vill. Och vilka jag inte vill ha med. I det som jag vill.
Nöjd med Never Stop och mellanmjölk
Vet ni vad jag gör? Jag häller i mig Never Stop och dricker massvis med mjölk. Innan det åt jag köttbullar, rostat bröd och kokt potatis. Och mjölk. Så svensson. Så underbart skönt det känns. Inga djupa tankar, inga funderingar, ingen olycka och inget riktigt mål. Just nu. Just nu är jag kanske som alla andra ni. Eller kanske hälften av er. Jag är nöjd med mina Never Stop, med min arbetsprestation på mitt svenssonjobb, med min mellanmjölk och mina hemmarullade fyrkantiga köttbullar. Inga tankar, bara nöjd.
Vit ryss och rastning av mig själv
Sliten. Lite. Jobb. Trasig cykelpedal. För kort kjol, turister, mitt gamla jobb, oförskämt billiga drinkar. Ryska vita drinkar. Oh så gott. Sedan hemgång, Ulf Lundell, inrökt rum och nybäddad säng. Idag arbete. Massa arbete. Och pengar. Rastlös, vill rasta mig. Rasta mig?
Vrak
Shit. Vad jag jobbar. Oj. Vad trött jag är. Jösses vad jag är ett vrak.
Kanske kan vi älska alla
Jag har seriösa samtal med Alboe och Erik. Vi dricker vin och samtalar om livet. Kanske kärlek. Kanske allt. Kanske är vi musiknördar allihopa. Kanske bräcker vi varandra med varandras remixar av musik. Kanske pratar vi mycket nonsens. Kanske lyssnar på vi fransk dragspelsmusik. Kanske är alla här väldigt älskvärda. Kanske är jag ganska glad. Yes.
Jag leker "The Studio" med mig själv..
Och då tänker ni: "Ohh men nej, hon kan ju inte ta massa kort på sig själv väl", eller "Uhh, hon tror verkligen att hon är något, tror att hon är så jäkla snygg minsann", eller? Eller kanske: "Tönt, vilken egotönt". Jag är inuti era huvuden. Jag vet vilka som tänker så. Jag äcklas av er. Väldigt mycket. Era små anonyma mail och sms. Dra åt helvete mer er alla. Jag gillar min själv, jag gillar mig själv exakt så pass mycket att jag kan sitta ensam en timme och betrakta mig själv i spegeln. Exakt så mycket att jag vågar berömma mig själv inför andra. Exakt så mycket att jag kan lägga upp hur jävla många bilder som helst här. På min blogg. Ni måste inte läsa. Ni kanske kan förbättra er självkänsla, sluta spotta på andra eller bara inse att ni aldrig kommer att bli vackra. Varken på insidan eller på utsidan. livet är för jävla bra va? Idioter.
Kanske bara en båttur bort..
Full och kär?
Jag har rest tiotusen mil
mitt liv är tåg och båt och bil
Jag går ut naken mitt i natten
Jag är en ö och du är vatten
Och det är sommar i en sekund
och jag minns varenda stund
när vi gick till havet för kärlekens skull
När vi blev fulla för kärlekens skull
Och döden och ensamheten har ringt och bokat bord
och mellan väggarna i kyrkan ekar tusen år av ord
Och vi pratade i mörkret
jag sa "Älskling, säg vad du vill ha
glöm den allvarsamma leken, nu kommer jag tillbaks"
Och jag sätter mig i bilen
och röker en cigarett
Ja, ännu finns den sorten som inte gör allt rätt
Och min bror sitter brevid mig
som en vilsen Don Qjuijote
Med gitarren tätt intill sig
alltid redo för ett skott
Vi är på väg till en ny dag
Vi är på väg till Stockholm stad
Vi ska bli fulla för kärlekens skull
Vi har vingar av guld
och vi ramlar omkull
Och vi är fulla för kärlekens skull
Vi är fulla för kärlekens skull
mitt liv är tåg och båt och bil
Jag går ut naken mitt i natten
Jag är en ö och du är vatten
Och det är sommar i en sekund
och jag minns varenda stund
när vi gick till havet för kärlekens skull
När vi blev fulla för kärlekens skull
Och döden och ensamheten har ringt och bokat bord
och mellan väggarna i kyrkan ekar tusen år av ord
Och vi pratade i mörkret
jag sa "Älskling, säg vad du vill ha
glöm den allvarsamma leken, nu kommer jag tillbaks"
Och jag sätter mig i bilen
och röker en cigarett
Ja, ännu finns den sorten som inte gör allt rätt
Och min bror sitter brevid mig
som en vilsen Don Qjuijote
Med gitarren tätt intill sig
alltid redo för ett skott
Vi är på väg till en ny dag
Vi är på väg till Stockholm stad
Vi ska bli fulla för kärlekens skull
Vi har vingar av guld
och vi ramlar omkull
Och vi är fulla för kärlekens skull
Vi är fulla för kärlekens skull
Ser ni?
Så. Polacken är borta och jag solar med Therese. En ledig dag och en stor varm sol. Vi talar om män, framtiden, båtarr och fjällen. Jag hoppas att jag får fly, ett halvår. Fan vad underbart. Jag hoppas. Nu ska jag fortsätta vårt samtal. Och kanske äta ett ägg. Jag ska till Malmö snart. Visste ni det? Jag ska gå längs havet med en gammal vän. Eller två närmare bestämt. Jag längtar. Nya bättre tider.
Fångad tack vare rör..
Jag är så irriterad. Jag gick upp tidigt. idigt för att få sola lite, jag är ledig idag. Vad händer? Det kommer en jävla rörmokare som jag måste sitta och vänta ut halva jävla hordagen. Jag är irriterad. Och ja, det är töntigt. Men jag vill ut, jag känner mig fångad. Och han är såå slö! Och otrevlig. Kan man kasta ut honom kanske? Han har skägg.
Spräng inte min gård!
Rock. Öl. Flanellskjorta. Regn. Det var mycket regn igår, kallt och jävligt. Och idag ska det tydligen vara såhär? Jag förstår inte. Vad ska man ta på sig? Jag hade tänkt boots, stickat och massa svart. Det går ju inte. Blir det blommigt, vippigt och glatt? Jag vet inte. Jag kann inte tänka, dom spränger på min gård. Och varje gång tror jag att det är bomber, jag går runt med hjärtklapppning. Vad gör ni? Sluta upp. Jag försöker andas.
Me, then
Finished with my man, cause he couldnt help me with my mind
People think Im insane.
En massa ballonger
Natalie Hormozi
Foto: Ehlin Brywe
En helvetiskt rolig afton
Haha. Vilken kväll igår. Jag älskar oplanerade utgångar. Jobbet var förfärligt; dagens höjdpunkt var Elins äckligt fula cykel från 96. Ni vet, en sån där med smal och hög sadel, lågt satans styre så att man ser ut som en krummad dam när man cyklar. Riktigt cool. Massa krimskrams hade den också, men inget fungerade.. Haha. Ibland älskar jag mitt jobb, det finns så otroligt lustiga karaktärer att titta på. Och allt snack.. Herregud. Nåja. Dagen var fruktansvärd och fylld av äldre män. Vidare blev det afterwork med Erik och samtal med ett stycke kristna fulla ungdomar. Småglin. Fy fan. Hallelujah och allt det där. Vidare blev det cykel till Anchor, stämpel i handen och en långhårig äldre låtskrivare efter mig halva kvällen. Det blev foton, gratis öl och tillslut ett lustigt samtal med en rysk bög. Han var besatt av mig och mitt utseende, han var riktigt skum. Vidare blev han besatt av min bror och hans utseende. Vi skulle modella i USA. Jag var lika cool som Madonna och allt det där.. Så. visitkort, besatthet och jag full som en kastrull i ett tappert försök att skjutsa hem oss. Jag råkade repa en bil, svängde åt fel håll och välte lite saker. Förlåt mig.
Tidsfördriv
Min TV är trasig. Alla mina TV: or är trasiga. Så jag sitter och tar kort på mig själv och undrar om jag har ett avlångt ansikte. Jag försöker komma underfund med hur jag ser ut. Snart ska jag till jobbet, det ska bli kul. Faktiskt. Puss på er.
Jag borde begripa mer
Åh. Jag kan inte sova. Det blåser för mycket på mig, och jag är för lat för att stänga fönsterna. Och om jag skulle stänga fönsterna så skulle jag bli för varm. Och kasta av mig täcket, rulla runt på magen, puffa upp alla kuddar för att sedan slänga bort dom och sova plant istället. Sedan skulle jag nog ångra att jag stängde fönsterna men vara för lat för att öppna dom. Jag tänker på konstiga grejer, på mina uppdrag här i världen och på de gånger jag kommer på mig själv att tala om riktigt konstiga saker. Till vissa, som säkerligen tror att jag har blivit tappad i golvet som liten knodd. Å andra sidan är ju det jag. Att tänka och analysera, dansa riktigt fult, vara bossig och rulla in mig i gardiner när jag är riktigt jävla glad. Jag har svårt att greppa. Att begripa. Men det är jag.
The Studio
Vi lekte "The Studio" i fredags. På mitt jobb blir man fotograferad. Oftast i väldigt töntiga poser. Såhär kan det se ut då..
Jag fakturerar bort min sönddag
Det stormar ute, det blev jag varse om. Hösten börjar komma, den liksom viskar till mig. Och den gör mig uppstressad. Ännu mer uppstressad av staden och allt därtill. Ja, jag klagar mycket. Jag är en hejjare på detta, men jag har ett mål och är på väg dit. Om allt går väl. Just nu sitter jag med en fruktansvärd faktura och försöker klura ut hur man lyckas få allt rätt. Jag ska fakturera, frilansa för mitt jobb. De låter vansinnigt men jag får bättre betalt. Kanske borde man ta klivet och göra något annat, att frilansa när man ändå är halvvägs?
En sko
Här skulle det ha varit en bild
Äh. Jag blåser bort och väntar på en jävligt sen frukost. Jag har köpt skor, igen. Jag är som ett tomt skal. Så fantastiskt.
Raggare..
Juste ja. Jag dricker oboy i en nybäddad säng. Det doftar rent och mysigt. Lakan. Jag har solat, köpt skor, haft presentutdelning till söta Elin och druckit en kall och dyr espresso. Tacka vet jag min förra arbetsplats.. Just det. Jag har efter det hämtat min bror från min arbetsplats (yes, han har börjat jobba där ja), därefter druckit tre öl och blivit halvt påkörd av raggarbilar. Ja, det är tydligen någon slags festival här i krokarna. Det genererar raggarbilar, Elvis, folköl och korv på en ny kjol. Ungefär. Efter det? Ja, efter det har jag vidare åkt på pakethållaren på min cykel, blivit blöt, havt en plastpåse på huvudet, blviti kallad "dum idiot," ätit underbar mat hemma hos Elin & Thomas, tittat på dans, druckit rosé och lite rödvin, sett en råtta, skrattat och åkt hem i lånade kläder. Och nu? Nu dricker jag oboy i en nybäddad säng.
Snart klar..
Foto: Ehlin brywe
Natalie Hormozi
Fönster är underskattade
Ledig lördag. Ledig lördag.. Min cykel är ute på vift och jag känner mig halv. Hade tänkt uträtta ärenden. Tråkiga ärenden. Köpa en cykelkorg, reparera min pakethållare, söka ett snöjobb och promenera. Jag vill inte. Jag gör nog inget av det där. Alls. Funderar på att kika in ett par nya skor, föda min ytliga insida och gotta mig i mitt eget sällskap? Fun. Nu. Fönster. Jag är förtjust i fönster.
Sing in my ear again
Jag ska sova. Först ska jag blogga. Jag lyssnar på deprimerande musik. Ensam. Jag har haft en mysig kväll. Med min vackraste vän. Men jag känner mig ensam. Just nu. Kanske är det jag, eller ni? Kanske lägger jag mig på min vita matta och fläckar ner den med mörka tankar. Kanske sover jag bara. Ensam, och drömmer om er. Drömmer om att sova med er. Eller dig. Dig. Jag vet inte. Jag gillar ensamheten, men fan vad jag avskyr den. Att få vara den man är, att tänka för mycket och ändå bli klappad. Om.. Jag kanske saknar det. Jag gör det? Jag bloggar om det? Ja. Dåså. Då vet jag. Att tänka för mycket och leva för lite. Det kanske är mitt dödscitat. Jag kanske borde ändra det. Kanske är så mycket lättare än ja.
Kolla, rätt fula visst?
Det regnar stora droppar, dessa låter lustigt
Tänka sig. Vädret vann över mig och denna dag blev en blaskig men ack så trevlig dag. En blaskig, gråmulen, regnbågsfärgad dag fylld av popcorn, bio och cykelturer. Det var en dag, imorgon kommer en ny. En fredag. Så fasansfullt ointressant. Sakta men säkert börjar jag förstå saker och ting., Nu. Vid en ålder av 21 börjar det mesta klarna. Jag gillar det inte, jag gillar inte ens hälften av det jag förstår. Att jobba för att leva eller at leva för att jobba?
Ödets ironi
Haha. Ödet? Ödet kan vara för jävla roligt ibland. Jag tror på ödet. Det känns bra att tro på, eller är det så att man tror på det för att slippa ta hela ansvaret själv? Hmm. Jag har sökt mitt tredje fantastiska jobb, ett jobb som tar mig bort härifrån. Jag har solat, ja, innan regnet och varit flickig halva dagen. Nu ska jag cykla ner i ovädret och inhandla vin.
Har ni givit upp?
Nyvaken och yrvaken. Väntar rastlöst ut mitt kaffe. Denna soliga dag ska jag bege mig till mitt andra hem; Karlberg. Kanske skaffa en, två eller tre nya fräknar. Det är dött där. Vad är det med er? Har ni givit upp sommaren redan? Jag ska cykla ner i alla fall, ligga, tänka och lyssna på P3. Happy day.
She's a genius
Saker jag avskyr
Så blev man ledig idag. Jag vet inte riktigt om jag gillar det. Vet inte vad jag ska fördriva tiden med. Hittar bara tråkiga saker. Ska nog ut och cykla, köpa pärlor och kanske en present. Borde bädda om och laga min TV- kontroll. Jag avskyr TV- kontroller. Det är få tekniska prylar som gör mig så ilsken som dessa. När batterierna tar slut och man bara slår och slår. Men det händer inget. Och man måste ge sig upp för att byta batterier. Satan vad det gör mig arg. Då muttrar jag och bli högröd i ansiktet. Den är trasig. Och jag borde laga den.
Happy feet
De gör sig inte rättvisa på bilden..
I'm on a mission
Jag klarade att skriva alla signaturer med vänstra handen, frågan är vad jag ska klara idag? Gå ut med fem okända hundar eller bara hoppa på första bästa tåg efter 14? Jag vet inte. Bara vända sig åt vänster kanske.. Eller bara sälja skiten ur alla? Åh. Ja.
Today..
Man tänker sitt
Denna kommer helt klart att vara något jag aldrig skulle missa. Skaparna av Farväl Falkenberg är aktuella med en ny film; Man tänker sitt. Samma underbara tragiska känsla och som förr, musik komposerad av Erik Enocksson. 28 augusti smäller det!
Jag gräver guld i frid
Och den blå himlen..
Ahh. Jag har cyklat med regnjacka och luva likt en kriminell längs Rörstrandsgatan. Jag har köpt saker. Hihi. Nu gjorde det mig faktiskt glad. Ett par skor, en klänning, en tunika och en satans massa smycken. Åh. Nu? Vad ska jag göra nu? Söka fler jobb som innehåller snö, sy upp en kjol till min vackra vän och sedan välja ut bilder. Och sen? Sen bygga ihop lite saker. Bygga och knåpa. Regnet gör mig ändå väldigt glad.
Vi kanske borde försonas?
Jobbigt, jobbigt.. Jobbigt. Fint? Jobbigt. Fint, fint, fint. Fint. Jobbigt.. Jag kan inte bestämma mig om jag ska tycka det är jobbigt eller ganska fint. Jag vill veta mer. Mer om det jag inte vet, och för detta måste allt bli jobbigt. Kanske bara ett tag? För att sen bli riktigt fint. Eller jobbigt. Jag kan inte bestämma mig. Om jag ska vara en fin eller jobbig människa. Jag önskar att jag var nöjd. Eller skulle det vara jobbigt? Kanske fint. Jag kan inte bestämma mig. Men jag kommer nog aldrig att bli en riktigt nöjd människa. En sån dör som nöjer sig. Det måste finnas något mellanting, eller ska vi försonas? Du och jag?
Uppdraget och rassel
Jobb med bror. Ingen cykel och för lite kaffe. Det rasslar om mig, här ni något som rasslar och skriker "pang" lite då och då är det jag. Håll utkik. Jag gör Uppdraget idag. Kanske varje dag?
Ge mig en ny hund och jag gifter mig mer dig
Höj upp mig då?
Jag vet inte. Ibland träffar man människor som höjer en till skyarna. Och ibland träffar man dom som man vill ska göra det. Olyckligtvis lyckas det alltid vara dessa jag fastnar för. Det gör mig kanske gott, men satan vilken frustrerande känsla när man inte får vara upphöjd och nöjd. Jag gillar den känslan. Ikväll träffade jag en vädligt gammal vän, en underbar vän som har fallit i glömska. Det blir så, måtte det inte bli så igen. Vi drack öl, jag hade punka och vi skrattade och pekade precis som förr. Som att allt hade stått stilla. Vad fint. Det är fint med vänner. Riktiga vänner.
Smileys på magen och kärlek
Jag kom att minnas en morgon då jag ritade små glada smileys på fingertopparna. Och en stor röd på magen. Jag blir glad när jag tänker på det. Vad folk inte vet, och vad folk inte förstår. Jag var förälskad då. Kanske vansinnigt kär. Han brydde sig inte, han klappade den där smileyn och pussade på mina fingertoppar och sa att jag var lustig. Tänk så fint allt blir när du delar det med någon; just små ögonblick när världen står utanför ditt förstånd. där det kanske bara är ni två, just då, den stunden. Inget spelar någon större roll, du glömmer bort tiden och struntar i att det sista värmeljuset har slocknat för länge sen.
Det spröda som gör ont
Kanske somnar jag med datorn på magen. Kanske säger jag inget. Kanske känns det inget. Det som borde kännas, kanske ingen värme. Ingen kyla. Inget av det. Kanske är allt bara lagom. Kanske känns det fruktansvärt för första gången. Att inte få känna. Känna. Det är vackert. Sprött och smärtsamt.
Occupy my brain
Ni är ganska fina. Jag har inte nattbloggat på länge. Jag kanske bara har glömt. Glömt er, gjort det lätt för mig. Kanske har varit för opersonlig, kanske för personlig? Kanske bara borde inse vem jag är, att jag är den här. Den människan som jagar och ständigt tänker. Kanske för mycket. Kanske någon accepterar detta. Kanske sluta vara elak. Kanske bara vara snäll, ärlig rakt igenom. Kanske bara vara ständigt rastlös, kanske vara tillfreds med det. Kanske inte ändra på mig, bara byta ut. Kanske göra ett bättre urval. Urval. Bättre, finare och vackrare. Kanske bara vara det jag är. Jag. Jag. Jag.
Vad är ett Stockholm värt?
Vad är Stockholm egentligen? Tänk efter.. Jämför. Stanna och titta lite. Är det så fantastiskt att det är värt att stanna? Är det verkligen värt det? Jag börjar verkligen tvivla. Om ett år bor jag inte är, garanterat inte. Kanske en liten hamnby, varför inte.
Baklänges i solen
Vad jag gör ja.. Jag sitter på ett svettigt tåg och ska snart rulla upp till Stockholm. Kära Stockholm. Nu rullar tåget, det ska bli fint. Fint att se Sverige. Baklänges, att få se Sverige baklänges. Typiskt också.. Jag har haft underbara dagar med sol, bad och vackra idyller. Klippor, rökt makrill och Marstrand. Livet är gött. Men i Stockholm väntar jobb, ska direkt till jobbet utan att passera gå. Härligt?
Vansinnig och glad
Förresten. Jag är en livsnjutare. Visste ni det? ALdrig har jag fått en så fin komplimang. "Du ser så lugn och harmonisk ut, du är en livsnjutare." Det känns fint. Och vet ni? Vet ni vad jag gör nu? Jag sitter på en buss. En buss på väg ner till Göteborg. Jag ska på äventyr och leva loppan fram till fredag. Jag är vansinnig. Vansinnig och glad.
Uppåt har aldrig känts så bra
Vilken uppåtspiral. Hela sensatse månaden. En vackker jävla spiral, uppåt. Jag är lätt och glad. Mina planer börjar läggas på plats, jag har fått bada, sola och åka båt ute i paradiset. Bort från stress, asfalt och människor. Jag har sett rådjur, hägrar och räddat en humla. Förstår ni? Att lyckan kan komma med så små medel? Jag har varit alldeles för uppe i massa annat föär att kunna blogga. Förlåt, men jag lever nog mycket för mig själv.
Jag ska ut och cykla
I naturen. Ett par dagar. Jag drar. Puss på er alla vackra människor.
