Förvirrade Lina- Elsa

Jag vet inte. Ibland träffar man människor som höjer en till skyarna. Och ibland träffar man dom som man vill ska göra det. Olyckligtvis lyckas det alltid vara dessa jag fastnar för. Det gör mig kanske gott, men satan vilken frustrerande känsla när man inte får vara upphöjd och nöjd. Jag gillar den känslan. Ikväll träffade jag en vädligt gammal vän, en underbar vän som har fallit i glömska. Det blir så, måtte det inte bli så igen. Vi drack öl, jag hade punka och vi skrattade och pekade precis som förr. Som att allt hade stått stilla. Vad fint. Det är fint med vänner. Riktiga vänner.