Förvirrade Lina- Elsa

Haha. Livet är bra ljuvt. Snön ligger vackert på gatorna, imorgon är det nyår ooch jag har växt 2 cm. 2 cm?! Ja, två centimeter. Jävlar vad lång jag känner mig. Ska trotsa vägunderlaget och gå runt i för höga skor och se ner på er. Var på teater igår, det var fantastiskt. Satan vad bra det var, jag som inte ens gillar teater.  Måste rusa mot planerna och den varma choklade som väntar i gamla stan.

Åh. Jag känner mig gammal som gatan. Tänk att man har levt ett år till. Fantastiskt. Men jag känner mig gammal. Trött och seg i huvudet. Men rätt glad, åt allt. Längtar efter nyår. En hel del, partyhattar, god mat, drinkar och tyllklänningar i svart. Men vackra människor. Några ska jag lyckas skrapa ihop. Hade tänkt ge mig ut i iskylan, sladda runt på odenplan och kolla den där rean alla verkar hysteriska över. Kommer komma hem med en dress för fullt pris om jag känner mig själv väl. Tjipp.

Ni måste ha sett denna man? Han är otrolig. Jag spelade violin förut. Jag tror att jag sög.

Har fastnat i datorn, letat kvitton i räkpåsar och haft en sån där fin jul med min vackra bror, min fina mor och min stolta far. Mild, god och julig jul, ingen fest. Härlig är jorden och allt det där. Lyssnar på Otis Redding och vill skriva saker jag inte kan. Kanske kan koda allt? Hade ett hemlig språk en gång. Som jag tvingade på min bästa vän att lära sig. Jag hade en hel bok med texter. Tror att hon aldrig riktigt fattade/ tröttnade på min idioti. Hittade den där jävla boken på vinden, okodad och allt. Förstår inte ett skvatt. Kanske hade lösningen till evig lycka? Får aldrig reda på det. Facit är borta. Vart fan är facit?! Ni kanske går ut? Jag stannar inne. Dricka vin ska jag, men inne. Känner mig alldeles för blekfet för att röra mig utanför hemmets fyra väggar. Kanske ica då, för att spana. Det finns vackra män på ica birkahallen.

Ja. Nu nalkas det. Kanske har en liten julkänsla ändå. Ska kila iväg till Albin och vaka in julen. Med min vapendragare då såklart. Vi ska byta klappar, dricka vin och ja, vaka. Vaka minst till klockan tolv. Sen ska jag hem och njuta av den goda sömnen. Kul att det blev jul i år igen.

Den enda jullåten som är värd att lyssna på. Och Tommy Körberg då möjligtvis..

Fick ingen istapp. Däremot sjuttio armbågar i magen/ ryggen nere i ghettot. Stan. Hittade allt vackert jag behövde, stod emot julhetsen, julrean, julsångerna och julångesten även detta år. Gick hem, kände mig nöjd och tyckte synd om alla er andra. Tragiska människor, lättlurade utan ambitioner. Nog om er. Slog in fina paket med rosetter, glömde kameran i vardagsrummet och är alldeles för nedbäddad för att orka hämta den. Istället smuttar jag på min julmust i glasflaska och tittar på alla vackra män på min teveapparat. Ser fram emot imorgon.

Skåda den lilla lilla gubben som åker långfärdsskidor! Det får mig att bara vilja dra. på skidor. Bort. Har fullt med is utanför fönstret som jag vill åt. Men jag kan inte. Jag når inte. Helvete.

Alldeles för mysigt va? Blir skeptisk. Lyssnar på Wilcos nya och njuter av kaffet. Kaffet som egentligen är rätt snuskigt. Ooch kallt. Kände en man soom gillade kallt kaffe. Han var galen. Ska ner på stan snart, ut i kylan och sladda runt i korta klackar, vara en kort människa och köpa vackra saker till vackra människor. En jäkla tur att ni finns, balanserar ut det vackra mot det fula. Dom fula själarna som är tragiska, hopplösa och dömda till sorg resten av livet. Vänner som är ovänner, onödiga kärlekar och hemska släktingar. Skäms på er och puss till er andra. Ni fina.

Känner mig förbannat upptagen vet ni. Inte tid. Avslutade helgens hemska sälj på jobbet med afterwork på det vanliga stället igår. Öl och läskigt god nubbe. Har sprungit ärenden halva dagen idag, halkat runt, druckit choklad och givit blod. Fått oförskämt mycket uppmärksamhet och komplimanger. Bland annat för mina vackra ådror och vältränade kropp. Misstänksam någon? Jag är. Har haft trevliga samtal med långa män med ishackor på ryggen, ätit choklad formade som hjärtan och planerat julen. Inte, försökt planera julen. Jag är glad, ensam men glad! Känner mig julig, smålycklig och vill göra gott. Bara gott, ge blommor, krama vänner och vara osjälvisk. Ska ta vara på detta nu innan satan kallar på mig. Adjö sålänge då.

Hej. Vilken fin dag va? Lördag. Snart söndag, snart jul, snart glittrar hela staden av ljus. Det är fint. Skulle vilja gå på julmarknad. Men jag jobbar. Och blickar ut över ett fullpackat Stureplan. Snötäckt Stureplan. Har druckti en för stor Red Bull och sålt så det ryker. Har nog egentligen inget vettigt att säga, ingen ångest, ingen misär. Bara ett lugn. Ett fint lugn.

Förresten hade jag en riktigt jävlig dag på jobbet. Verkligen gå hem och dö under täcket. Sladdade runt som en vante på väg hem, missade buss, fastnade i buss, buss fastna i gata, buss sladdar runt i snömodd, jag halkar, badar i mat med soja och ja. Rundar därav av aftonen med en vit rysk. Jag gillar vita ryssar.

Igår svingade vi loss våra kroppar på Olssons. Jag gillar Olssons. Man får popcorn, man sitter i mörker och dricker för dyr öl och tittar på rätt vackra människor. Vilket behövs, med mitt jobb. Min vapendragare var med mig i snöslabbet. Vi skrek, skrattade, pratade, sa fuck you till en civilpolis jag trodde var ett slibbigt ragg. Plötsligt, upp med brickan, legkoll och ja. Fuck you. Dansade ner i en snödriva i ett försök att impa på Therese, blev snöig, kall och utskrattad. Åkte hem bredvid en man som rapade var femte meter och samtidigt bad om ursäkt mellan raparna. Fin man. Gled hem i klumpiga skor och somnade som en stock.

Ser ni vilket yrväder? Underbart! Jag jublar. Storm, snöstorm. Jag ska iväg och jobba med döden idag, kan bli trevligt! Sen har jag full rulle efter det. Funderar på en miniutgång ikväll. Innan jobbhelgen.. Tror att det blir så, lite vin någonstans och klackarna i taket. Typ. Måste rusa, kasta på mig den svarta uniformen och ge mig ut!

Människor. Ibland blir det för mycket. Men då jag inte har en bitter attityd längre, eftersom tänket är uppåt och eftersom livet är ganska vackert tänkte jag inte dela med mig. Icke. Sitter istället och njuter av min optimism, dricker kaffe, gillar läget och planerar in en cykelsemester. Jag drömde och fick idéer. Först resa, sen cykel, sen nytt jobb, sen stuga.. Och så vidare. Jag kommer mala på tills jag är helt nöjd, med allt. Det mesta i varje fall.

Det är fantastiskt! Snö, musik och långfrukost. Inte så lång, men lång. Har passat vovven, lekt i snöyran ooch fixat ooch trixat i rummet. Fixat en klädhäst då min garderob har egtt upp hoppet om utrymme. Vädret får mig att vilja vara inne, men jag är glad. Och inne. Styr upp lite julklappar, pysslar med smycken och smuttar på en baileys just nu. Ska laga mellanmål sen glida ner på stan för en bio. Jag njuter av varenda snöflinga.

En nyhet att det snöar? Nej? Känns riktigt bra väl? Nu kan jag tvinga mig själv att tycka att det är lite sådär småmysigt. Småmysigt det vill säga om man var två. Inte en, ensam med en flaska baileys och film. Äe. Snön gör mig nog rätt lättad, något är på sin plats i varje fall. Inte fan är det jag. Ska traska ut, tvinga mig ut med mössa, päls och snöskor. Kanske njuta av vädret, denna måndag. Kanske köpa något eller ge blod. Vettefasen vad det landar på. Hur om helst, hört Miike Snows album? Fantastiskt är det. Lyssna lyssna lyssna. Haha, Miike Snow. Lite kul.

Vi hade julfest på studion. Det bjöds på öl, julklappar, snaps och massa foton som Elin stod för.

Skulla kunna lägga upp allt krimskrams jag köpte på Ikea igår. Men jag har ingen lust, känns fånigt. Hoittade i varje fall en fantastiskt klädhäst som jag ska snickra ihop under dagen. Jag ska även njuta av dammsugning, teori, fotografering ooch läsning. Är det sånt man pysslar med på en söndag? Det var länge sen jag var ledig en söndag. Känns bra. Så pass bra att jag igår hade filmrace med vackra Albin, drack fransk öl, lyssnade på Chopin och traskade hemåt vid halv tre. Utan krogen, utan fyllesamtal. Helt underbart. Det är lucia också. Hets hets, bullar, bullar!

Jadå. Visst lyckades jag! Har soovit bort halva dagen, nyst och varit allmänt snuvig. Jag kanske halvsvinis? Jag har bakat muffins med patetiskt glasyr ooch gaffelkakor i fel form. Nu ska jag äta dom, och kanske bjuda. Och kanske sova, kannske kolla film, kanske dricka kaffe. Kanske vakna imorn för att jobba. I min nya man. Livet är fint.

Uppåt sa vi va? Gjorde mig vacker i håret igår, det ser shysst ut. Lägger upp en bild senare när jag inte ser ut som ett vrak. Firade av mitt nya barr med sittdans, Elvis och öl med Erik och Pauli. Det var kul, rejält kul. Nattåt, skrattade och diskuterade diverse "slampiga" drag vissa har. Ur ett bra perspektiv. Gick upp alldeles för tidigt oidag och är utan kaffe. Kaffe. Kaffe. Måste fixa. Ska dona med granjäveln, datorn och teorin. Jag satsar på att vara inne hela dagen faktiskt.

Äe fan. Ska vi skita i det här? Och vara glada? Juliga och mysiga mot varandra? Kanske ta bort ilskan och plocka fram min blyga kärlekstörstande sida? Ja. Så gör vi. Inga svarta hål där jag dras ner, nej, bara uppåt. December månad är en uppåt månad trots grått skitväder, fula själar och kärlekstorka. Jag har i stort sett allt jag vill ha och det jag inte har ännu ska jag införskaffa. Julen ligger runt knuten, hälsan är på topp, jag är nyttig mot mig själv ooch inspirationstorkan är snart över. Jävlar. Det är ju faktiskt riktgt fint. Ska sluta svära också. Kanske till nyår, kanske kanske om jag får något i gengäld. Nu ska jag sova bort min fina natt. Jag vill inte egentligen men jag "ska". Så dumt. Jag "ska" för att kunna vakna utvilad till en ännu finare dag imorgon. Godnatt små raringar. Ni är fina. Jag är tvådelad.

Vet ni? Trasiga människor. Jag har fått tillbaka min cykel! Kharman är med mig! Den uppenbarade sig en kall decemberdag mitt framför näsan på min far. Varpå far lurpassade i dryga timmen för ett sedan kasta sig över cykeln när ingen tjuv dök upp. Dök upp gjorde däremot polisen i en pikebuss. Och det gjorde dom för att kunna beslagta min cykel som vackert får vänta på polisstationen tills rapporten är avskriven. Fantastiskt va? Hur stort är inte Stockholm och hur ljuvligt är det inte med ödet!? Tredje gången jag får tillbaka den efter ett försvinnande. Nu jävlar kör jag med groova lås och en yxa i cykelkorgen för försvar. Den som försöker sig på en stöld igen kommer få ett hårt motstånd. Förbannade tjuvar, dö olyckligt och gärna plågsamt. Så, nu var det sagt.

Har dessa på högsta volym. Det gör mig glad, glömmer bort det gråa och känner mig för jävla uppåt.

Tänkte klippa mig. Och färga mig. Färga nytt, färga fint. Är trött på barret nu, behöver fräschas upp. Domedagen är imorgon. Då jag också ska göra synkoll. Och komma igång med det förbannade körkortet, igen. Nu ska jag rusa ner på stan, skälla på expert och köpa damsaker.

Dödstrist. Vädret. Jobbade röven av mig i helgen, lurade söta tanter och trilskandes småbarnsföräldrar på pengar. Kändes bra, för moin plånbok. Har sovit enormt bra inatt, drömt fina drömmar om barndomen och ätit smarrig frulle. Funderar på vad jag ska hitta på, är egentligen inte sugen på något alls, men ändå sugen på allt. Det är vädret, helvetes väder.

Tycker egentligen ingenting den här tiden om året. Sitter och lyssnar på en hand i himlen med Jonathan Johansson, undrar om han är en vacker man, äter lussebullar med för mycket smör på och tittar på en öl som inte är min. Och tänker lite. Löjligt det där. Slutade sent och sålde för mycket. Spotifys reklam gör mig upprörd, bussen som kom sent gjorde mig rätt irriterad, gå hem med grannen som haltar i irritation gjorde mig trött, svara på frågor om jobb. Jobb jobb jobb, pengar, framtid gjorde mig förvirrad. Kunder med noll IQ får fick mig att ge upp. Ge mig själv till idiotin här i världen; åt dom dumma, pengakåta fula människorna. I bur. Vill inte tycka om allt. Tycka OM. Inte om. Skulle vilja strosa runt, rätt nöjd, se vackra människor och känna att allt hade sin mening. Men det finns för mycket tomma människor för att jag ska känna så. Så jag sitter här istället, kollar på tåg utanför fösntret, känner mig utanför och hoppas att Idol ska göra mig till en människa. En tom människa. Jag hanterar inte. Inte riktigt längre.

Har haft lustiga drömmar nu igen. Om det förflutna. Saker jag egentligen inte har någon lust att drömma om. Om kärlek, kärlek som försvann och lämnade kvar en massa fina minnen. Glada, vackra minnen, fina ord och underbara dagar. Det förrädiska är att det fula utelämnas. Man vill gärna minnas det vackra, förfina det fula och hitta ursäkter till varför man känner sig ensam. Vaknade kallsvettig och kom ihåg allt det hemska. Allt som gjorde så förbannat ont, som är totalt förträngt nu. Jag fick samma känsla som när orden uttalades. Att det var overkligt, ett skämt. Svårt att andas, panikångest och en känsla av att bara vilja fly. Fly från det som var sant, som jag visste om men som jag inte ville acceptera. Det var obegripligt att spendera en enda dag utan honom. Totalt ofattbart för mig. Jag trodde jag skulle gå sönder. Jag trodde att jag skulle dö. En sådan fruktansvärd känsla. Att inte längre få vara två. Vi två. Illamåendet, yrsel, rädsla. Att verkligen känna hur någon kramar sönder hjärtat, hur det bara blir ett hål. Allt spelades upp för mig igen, efter de förbannade drömmarna. Så mitt i allt det där fula i mörkret tyckte jag ändå allt var fint. Att vara så otroligt kär att man inte kan andas utan att veta att den personen är där. Hur man vill göra allt tillsammans och hur man inte ser några andra, bara han. Hela tiden. Allt det fina, älska allt det fula. Ta in allt och accepterar bristerna. Så jag tvingade mig själv att ligga och känna, flera timmar av samma känsla. Ensam.