Förvirrade Lina- Elsa

Tycker egentligen ingenting den här tiden om året. Sitter och lyssnar på en hand i himlen med Jonathan Johansson, undrar om han är en vacker man, äter lussebullar med för mycket smör på och tittar på en öl som inte är min. Och tänker lite. Löjligt det där. Slutade sent och sålde för mycket. Spotifys reklam gör mig upprörd, bussen som kom sent gjorde mig rätt irriterad, gå hem med grannen som haltar i irritation gjorde mig trött, svara på frågor om jobb. Jobb jobb jobb, pengar, framtid gjorde mig förvirrad. Kunder med noll IQ får fick mig att ge upp. Ge mig själv till idiotin här i världen; åt dom dumma, pengakåta fula människorna. I bur. Vill inte tycka om allt. Tycka OM. Inte om. Skulle vilja strosa runt, rätt nöjd, se vackra människor och känna att allt hade sin mening. Men det finns för mycket tomma människor för att jag ska känna så. Så jag sitter här istället, kollar på tåg utanför fösntret, känner mig utanför och hoppas att Idol ska göra mig till en människa. En tom människa. Jag hanterar inte. Inte riktigt längre.