Kärlekstrubbel ger er trubbel grabbar!
Boys will be boys but men will not remain men? Man ska inte skilja på kön, det får man inte. Men, visst fan har männen anammat mer "kvinnliga" egenskaper. Jag talar inte om skönhet, grinande och shoppingbegär. Jag pratar om att de har blivit desperata. Ägande har plötsligt blivit något förbannat viktigt, och jag förstår inte. Vill man bli ägd, har man behov av det? Av att överhuvudtaget veta att man är ägd av en annan person. Det här vänder sig inte till någon alls; ta inte åt dig, du. Bara allmäna tankar om varför ni förstör spänningen redan efter en vecka, varför ni ringer var eviga minut och undrar vad man har för sig, varför ni blir stötta om man inte råkar höra av sig på en vecka, varför ni ogillar utgångar med flickorna, varför ni desperat famlar efter någon liten slags känsla som ni kan sätta ord på, varför ni tvångshåller hand och varför ni söker den där satans bekräftelsen hela tiden? Nöj er. Sluta mjäka och skärp till er. Livet kretsar inte runt er, bekräftelseporr och kärleksförklaringar. Är det rätt så är det rätt och då känns det. Då finns inte alla dessa frågor, alla tveksamma tankar och det sårade mansegot. Man ska inte spela spel och inte leka lekar, men lite självdisciplin får ni banka i er. Annars bli ni som den där 13- åriga flickan, topp till tå uppklädd som står och grinar vid telefonen för att den vackra killen aldrig ringer. Och exakt hur sexigt är det?