Förvirrade Lina- Elsa

Tolv. Idag kom jag upp tolv. Och imorgon gäller det. Och som alltid ska jag charma brallorna av dom... Inte för att jag är i min bästa form; likblek och osmidig men det ska vi råda bot på. Jag tänkte försöka göra något av den här dagen, men jag får se om jag kommer iväg. Borde kila och köpa smyckesmaterial då jag har tappat bort hälften med för mycket vin i kroppen. Lustigt det där.

Igår låg jag och tänkte som alltid, på allt och ingenting. Jag är bra på det mesta men jag är inte riktigt superfantastiskt på allt. Jag är småbra, medel kanske tillochmed rätt bra men inte super.. Jag spelade violin, jag var tydlligen begåvad men jag slutade innan min fantastiska begåvning hann utvecklas till en riktig begåvning. Vem vill egentligen gå i fiolklass i fyran? Dans, jag dansade igenom livet, jag var bra. Kanske mycket bra. Men jag tröttnade. Bytte dansstil varje år. Jag är en rätt okej vän, men jag har mina toppar och dalar.. Jag lyssnar rätt okej, men jag pratar ännu bättre. Ingen balans. Jag kan lära mig spela instrument, men jag har aldrig fastnat för något, jag är okej. Jag kan sjunga, men inte fantastiskt. Rita kan jag, det kanske jag är mycket bra på? Om jag får använda tusch och vara i min ensamhet. Jag kan designa och sy, men inte överjordiskt bra. Jo, kanske. Jag kan sporta men jag är medel på allt, badminton vill jag tro att jag kan. Plugga var jag bra på, det var jag fan mycket bra på! Jag är bra på att prestera. Lösa problem kan jag. Rätt bra. Jag är bra på sjön, men inte en superkapten.. Jag kan skriva, skriva gillar jag, men är jag suverän på det, vass? Jag är bra på idéer, jag kan komma på allt. Matlagning kan jag inte, en medelmåtta, så tråkigt. Musik kan jag, jag kan musik. Kärlek kan jag verkligen inte, där hamnar jag i botten. Summan av detta var i varje fall att jag tröttnar, jag börjar och jag tröttnar innan jag har hunnit bli bra på det. Det är grunden till alla mina medelkunskaper. Men tro för satan inte att jag ser mig själv som en medelmåtta, hah! Icke. Jag önskar att jag bara hade ett starkt intresse att fokusera på, nu vill jag svälja allt. Får jag?