Förvirrade Lina- Elsa

Det är ju fantastiskt egentligen; så motsägelsefullt som det kan bli. Jag sitter och spanar in stureplan.se för att kolla utbudet över helgen, samtidigt som jag scrollar som en jävla galning på arbetsförmedlingens hemsida i desperation. Jag vill, jag vill inte, jag vill men jag vill inte. Det krisar sig om den gnutta arbetsmoral jag faktiskt har kvar låter sig försvinna helt, det krisar sig psykiskt. Jag ska skärpa mig och sluta upp med det här tramset, alla dumma lekar hit och dit och alla oansvariga handlingar jag har begått. Förmodligen så kommer jag aldrig riktigt växa upp, det vill jag inte. Jag vill fortsätta göra dumma snöänglar i snön på fyllan, jag vill traska hem med nya bekantskaper med skorna i handen en varm sommarnatt, jag vill stirra in i någons ögon tills jag blir alldeles uppfylld av att vara vid liv, jag vill fortsätta kittlas, bråkas och jävlas som en tioåring just bara för att jag kan. Jag kommer att fortsätta skriva "förlåtlappar" till dom jag älskar, jag vill fortsätta vara förälskad i mig själv och min egen godhet, jag vill fortsätta göra hyss och flirta mig genom livet. Jag ska busa mig till döds.

Men! Nu pladdrade jag bort det enda viktiga i detta inlägg som alltid. Jag ska skärpa mig, jag ska ta på mig den vuxna roll som jag faktiskt äger och styra upp lite saker. En, två och tre saker.