Love is in the air
Ibland är det fantastiskt att vara en åskådare. Mor och far lagar middag i köket, jag sitter och smylyssnar och skrattar för mig själv. Mamma vill ha svartpeppar i maten, pappa tycker att det passar bättre med vitpeppar. Tystnad. Någon är arg. Pappa smäller igen kokboken, mamma leker hjälte och försöker logiskt lösa det lilla dilemmat. Mamma tycker att en mussla redan har öppnat sig, "nej", säger far. Plötsligt får jag en mussla i näsan som jag tydligen ska undersöka för att bestämma vilken av parterna som har rätt i frågan. Pappa fick rätt den här gången. Citronsmör eller vitlökssmör? "Vitlökssmör", vrålar mamma. Citron har man tydligen bara till kronärtsskockor. Pappa får sårat ego, den stora mästerkocken blir tillrättavisad. "Du är ju för fan helt jävla dum i huvudet Nisse om du inte kan laga musslor", det fortsätter.. Far kastar en vitlök på mor och skrattar, de båda skrattar för att sedan fortsätta med nästa diskussion; smör eller olja? Jag undrar om det är så kärleken är när man har varit gifta i 30 år? Vill man att det ska vara så? Som åskådare kan jag erkänna att de faktiskt verkar ha jävligt kul.