Förvirrade Lina- Elsa

Mina sanningar börjar ta slut, jag har blivit så förbannat ärlig så att det börjar blir äckligt. Usch. Men det är tydligen så man skakar av sig mest människor. Överflödiga människor som egentligen bara fungerar som någon bekfräftelsedocka, utfyllnader. Min skrivlust har börjat tagit slut också, denna dag är jag tom på energi. Jag prövade att ta en promenad men fick armbåga mig fram på grund av alla bakfulla, spritluktande Vasastadsbor. Det har flyttat in många vackra män i min stadsdel. Det är ett nöje, en fröjd för ögat så promenaden var inte totalt värdelös. Försökte skicka iväg mitt CV men datorn bråkar med mig. Hade det varit min hade den slaktats för länge sedan. Brev, det är grejer. Fina handskrivna brev. Vart tog det vägen?

En sanning:

När jag är ute i skärgården virkar jag. Jag tror att jag har tusen virkade jävla dukar. Ålderdomen är nära, men sann.