Förvirrade Lina- Elsa

Jag vet bara inte vad jag ska göra med mig själv. Plötsligt upplyst för att sedan hamna i jordens tänkartimme. När man kommer på hur det ska vara., Men inte riktigt ser någon klar väg dit. När man liksom skymtar allt vackert men samtidigt ser alla små gropar och kullar. Nej, jag känner mig som en.. Jag vet inte. En gammal kvinna med halva huvudet fyllt av ett barnasinne. Jag vill leka. Leka seriöst. Och det är motsägelsefullt. Jag vill ha allt på mitt vis. Jag gillar nog inte hur allt ser ut. Men man kan inte fly från samhället, kanske bara isolera sig tills man finner sin egen väg. Eller så lulllar man på likt alla andra, harvar på det halvbra jobbet, med den halvmysiga sambon, den halvbra lönen och de lagom kloka vännerna, utekvällarna, TV- tablån och med den halvbra sanningen. Man kanske nöjer sig? Eller så gör man inte det.