Förvirrade Lina- Elsa

Härom natten var jag med om den mest märkliga grejen. Jag hade varit ute och åkte kommunalt hem. När jag stod där ensam blev jag så fullt medveten om alla andra, alla som rörde sig runt mig. Jag betraktade alla människor ur ett annat perspektiv. Jag såg dom verkligen, som känslan av att titta på TV. Allt kändes surrealistiskt men ändå så sant. Jag kände mig nästan upplyst. Jag kunde se in i människor. Vilket låter galet, men jag kände att jag verkligen såg varenda persons livsöde, de stod där framför mig i någon slags mask men jag såg dem alldeles avklädda och ärliga. Paret som hånglade, vännerna som bråkade, den hemlösa mannen med tidningen, smågrabbarna fulla på lättöl, småtjejerna fulla på sprit och med för små bh; ar. Det gamla paret med grånande hår som tittade beskt på alla, den sura medelålders kvinnan som avundsjukt kikade på alla unga, den vackra tjejen som verkade vara helt tillfreds med sig själv och ensamheten runt henne. Det var en fantastisk känsla; jag kände mig gudomlig men ändå så tyngd av allt jag fick för mig att jag såg.