Den bortglömda dagens
Dagens sanning ja.. Den försvann, så nu ska ni få en redig jävel: Jag hade en man en gång som jag brukade bygga med. Vi brukade bygga statyer ihop, av oss, vi hade fantastiskt roligt. Ibland ringde det:
- Vad gör du?
- Ahh, jag bygger statyer med..
- Aha, det låter ju skumt?
- Nja, men jag ligger liksom uppochned nu med foten över och under mitt ena skulderblad, en arm under ryggraden och en annan fot i skyn, och pratar jag mer i telefon så rasar alltihop så jag måste verkligen lägga på!
- Hmm, men slå mig en pling när du har byggt klart då!
Sen rasade allt på riktigt, nja.. Allt, jo det rasade.
Hahaha! Det var ju jag som ringde, gud vad jag skrattade när jag läste detta nu. Det lät verkligen sjukt, eftersom ni 'byggde' samtidigt, vet inte egentligen om ni byggde, eller om ni gjorde ngt annat?
Hahaha! Det var ju jag som ringde, gud vad jag skrattade när jag läste det. Men det lät väldigt skumt när ni 'byggde', vet ju egentligen inte om ni verkligen byggde lr använde 'byggde' som en metafor ;)
okej, första kom först inte fram, jag är inte förvirrad. så var det.
Haha jag vet.. Det var goda tider ;) Och jag vi byggde faktiskt på riktigt!