Hopp med hopplöshet
Jag tjatar, förlåt. Men ni bör verkligen inte missa Farväl Falkenberg. Sett den ett par gånger nu och blir lika berörd varenda gång; av tankarna, sommaren och musiken. Blir så otroligt sorgsen men ändå lycklig. Jag ryser av olika känslor när jag ser den, känslor som inte går att beskriva utan att de blir löjliga.
Kommentarer
Postat av: Terron
Haha nej du "tjajar". :P
Trackback