Förvirrade Lina- Elsa

Vilken helvetesnatt, igen. Hela natten låg jag och vred och vände på mig tills jag till sist var helt övertygad om att det enda jag ville var att döda någon. Bara på prov sådär. Ondskan kryper fram om natten. Äe, jag låg och tänkte på allt. Nu skulle jag kunna skriva meningen med livet men nope. Meningen med vardag, ja meningen med vardag. Jag ältar och ältar det här ämnet ty inga svar tycks jag få. Meningen med vardag, en vardag måste man ha för att kunna ha ett fungerande liv. Ja? Men om man bryter lite mönster faller allt då? Om jag dricker kaffe på jobbet istället? Om jag tar sovmorgon, äter frukost ute och träffar en vän senare? Om jag går ut på en söndag eller är uppe hela natten när det är jobbdag efter? Jag kräks på vardagen, ge mig dramatik! Jag tror att man måste bryta mönster för att utvecklas och våga. Det värsta man kan bli är en medelmåtta som nöjer sig. Det där känner ni igen va? Jo, medelmåttagrejen ältar jag också. Och om jag är mellan jobb i ett halvår, om jag verkligen väljer det, varför kan ingen acceptera det och tycka att det är fantastiskt att jag har en massa sidoprojekt som gör att jag blir totallt glad i själen? Som gör att jag sitter och fokuserat jobbar med det 10 timmar i sträck utan en spänn i inkomst? Den där inkomsten, jag tror egentligen att jag borde vara en trädkramande hippie som driver runt och hemmasydda kläder och förespråkar ett fritt leverne..