Att tänka
2 augusti:
Jag skulle kunna lösa en biljett, ur automaten på stationen och hoppa på första tåg, nånstans,
jag skulle kunna se alla städerna susa förbi längst spåret.
Och jag skulle nog kunna få en lägenhet nånstans, en egen lägenhet, om jag jobbar på det
långt borta från alla förutfattade meningar och roller man fått sig tilldelad.
Jag skulle kunna starta ett nytt liv, jag skulle kunna inleda, kanske skulle bry mig om det?
Och kanske med lite tur skulle jag träffa nya människor, människor att prata med; nya vänner.
Jag skulle kunna utbilda mig, bli kock, bankir eller vad som helst
få ett jobb med riktig lön, köpa nya kläder, fina dyra kläder, som jag gillar.
Sen kanske jag träffar en tjej där, som gillar mig, och som jag gillar
vi skulle ha en tid tillsammans där det bara var hon och jag.
Långa morgonar i sängen, helt uppslukade av varandra, glömma allt annat
bara prata vårt eget språk.
Det blir kanske bråk, men vi löser det, snackar ut och sen flyttar vi ihop.
Vi kör bil utmed havet, bygger bo och sen, sen skaffar vi barn
tre- fyra stycken vill jag ha, roliga och starka barn
jag ska älska dom, och ge dom ett hem; ge dom en farsa.
Sen skulle jag säkert vakna mitt i natten och tvivla på mina val, på min kärlek
gå den där lilla promenaden ner till vägen, se bilarna rusa förbi i mörkret
låta mig bländas av helljusen och känna kylan och ensamheten därute.
Sen återvända till sängen, hålla om henne, hata mig själv och mitt mörker
se det lösa sig nånting ur dimman därborta
och sakna den stad jag föddes i; min hemstad
den där lilla staden vid havet, som jag kanske aldrig lämnade
kanske blir jag kvar här.. Kanske väljer jag det?
Kanske åker jag ingenstans, jag stannar här.
Jag väljer det. Jag väljer det.
Jag skulle kunna lösa en biljett, ur automaten på stationen och hoppa på första tåg, nånstans,
jag skulle kunna se alla städerna susa förbi längst spåret.
Och jag skulle nog kunna få en lägenhet nånstans, en egen lägenhet, om jag jobbar på det
långt borta från alla förutfattade meningar och roller man fått sig tilldelad.
Jag skulle kunna starta ett nytt liv, jag skulle kunna inleda, kanske skulle bry mig om det?
Och kanske med lite tur skulle jag träffa nya människor, människor att prata med; nya vänner.
Jag skulle kunna utbilda mig, bli kock, bankir eller vad som helst
få ett jobb med riktig lön, köpa nya kläder, fina dyra kläder, som jag gillar.
Sen kanske jag träffar en tjej där, som gillar mig, och som jag gillar
vi skulle ha en tid tillsammans där det bara var hon och jag.
Långa morgonar i sängen, helt uppslukade av varandra, glömma allt annat
bara prata vårt eget språk.
Det blir kanske bråk, men vi löser det, snackar ut och sen flyttar vi ihop.
Vi kör bil utmed havet, bygger bo och sen, sen skaffar vi barn
tre- fyra stycken vill jag ha, roliga och starka barn
jag ska älska dom, och ge dom ett hem; ge dom en farsa.
Sen skulle jag säkert vakna mitt i natten och tvivla på mina val, på min kärlek
gå den där lilla promenaden ner till vägen, se bilarna rusa förbi i mörkret
låta mig bländas av helljusen och känna kylan och ensamheten därute.
Sen återvända till sängen, hålla om henne, hata mig själv och mitt mörker
se det lösa sig nånting ur dimman därborta
och sakna den stad jag föddes i; min hemstad
den där lilla staden vid havet, som jag kanske aldrig lämnade
kanske blir jag kvar här.. Kanske väljer jag det?
Kanske åker jag ingenstans, jag stannar här.
Jag väljer det. Jag väljer det.
Kommentarer
Trackback