Känner mig ensam

Jag som lovat mig heligt att aldrig be om ursäkt för min bullrande romantik. Nu gör jag det. Jag slickar tristessens stövlar och nöjer mig med hälften av hälften av vad jag har rätt till.

Känner någon likadant vill jag gifta mig. Fria, gå ner på knä, böna och be och sitta ihop tills tristessen slukar all den kreativitet vi en gång hade. Känner mig ensam.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback