Förvirrade Lina- Elsa

Jag har rensat huvudet. I skogen någonstans lämnade jag allt oväsentligt och gick vidare. Tänkte mycket på prestationer. Hur jävla viktigt det alltid ska vara att prestera. I skolan. Högst betyg gav plus i kanten, även då jag stressade sönder mig så pass mycket så att min spända käke gav min tinnitus för livet. Fucking awesome? Och vilken användning har jag haft för alla dessa MVG: n nu? Inte en enda jävla användning faktiskt. Ingen har valt mig på grund av vackra betyg. Nej nej. Jag skulle lika gärna ha knarkat bort hela gymnasietiden, blivit ren och sedan fått samma jobb som jag har haft. Skit. Sen går livet vidare och du ska lära dig att prestera i arbetslivet; du ska klättra, göra karriär, vara speciell, bli befordrad, tjäna pengar, skaffa coolt boende, ha intressanta fritidsintressen, men inte FÖR vanliga, då riskerar du att bli tråkig. En medelmåtta. Sedan ska du utvecklas också, du ska hinna resa, skaffa en fantastiskt man som gillar dig för den du är och inte för det du har gjort, du ska ha en samling vänner som du är stolt över, du ska ha en god fysik, gärna vara nyttig, hälsosam, inte dricka för mycket, inte röka för mycket. Nej, det är ofräscht, du ska vara unik. Sticka ut, men inte FÖR mycket. Samtidigt ska du lyckas vara harmonisk; i balans men inte för flummig. Du ska gärna vara lycklig och gilla dig själv. Men absolut inte för mycket, då blir du arrogant. Du ska vara en glad, lycklig, halvsnygg medelmåtta med god fysik, vanliga intressen, bra jobb, god ekonomi, lägenhet, trevlig man, gärna barn och kanske en befordran i bakfickan. Helvetes jävla samhälle. Fan vad allt stör mig. Låt mig vara.