Ser ni ett stort stycke plast; är det mitt stycke
Det fladdrar i plasten. Jag är alldeles för trött. Helt slut. Överallt. I benen, huvudet ooch ögonen. Det blåser för mycket, jag har cyklat för länge, druckigt bubbligt vin, blåst in i en bil, talat om kärlek som aldrig kommer att finnas och sett en halv film. Jag vet inte. Det snurrar för mycket och jag är nog trött på riktigt. Jag hoppas det. Jag har skaffat en loggbok. Jag ska skriva tills fingrarna krampar och pennan är slut.
Kommentarer
Trackback