Förvirrade Lina- Elsa

Ja alltså.. Hösten är ju onekligen här. Men jag tycks vara mer klarsynt än vad jag brukar vara. Vet inte om kylan har fräschat upp min trötta överhettade hjärna. Jag vet inte. Jag blir orolig, snart. Om inget djupare kommer ur mig än detta.. Imoorgon ska jag ut på en resa. Till en god gammal vän vid havet. Med mig tar jag en annan god gammal vän. Vi ska sammanstråla som förr i tiden. Jag längtar. Alltså jag är inte deppig. Jag tänker bara inte, eller jag får inte fram skiten jag vill tänka. Allt har fastnat, som en fasansfull munter melodi. Ja, ni förstår. Hjälp.


Tolv, tolv. Alltid tolv vet ni.

En gång var jag superblond och ägde en hund. Den dog och jag blev gråhårig.

Jag vet. Totalt meningslös vecka. Jag är inte ens arg på något. Bara så förbannat lugn. Och när jag tänker efter gör det mig jävligt arg. Men jag orkar inte elda upp mig, känner mig nog rätt harmonisk. Det är kallt ute, löv och sol. Kylan kom och det gör mig sådär underbart tillfredställd. Då är allt som det ska. Balansen är inte rubbad som jag en gång trodde att den var. Allt är som det ska. Jag kanske behöver rutiner. Det kanske gör mig till en bättre människa, en människa som inte flummar ut för mycket, fantiserar och tror sig se in i människor. Nej. Jag har nog jävligt fel. Nu ska jag träna och rensa hjärnan. Helt hoppas jag. Puss. Jag är glad.

Jävla skit. Inget svar. Inget svar alls. Nyinköpt sidenklänning med tusen hål i efter kemtvätt. Skit. Kaffe på golvet, sönderblåst fönster, skalbagge i nybäddad säng och ingen lön. Helvete. Ingen lön alls. Åh. Vilket skit. Jag skulle ha köpt saker idag, saker som jag behövde. Nu nallar jag på fel konton och ekonomitanten vägrar att ringa upp. ka aldrig mer fakturera, piss.

Vilken fruktansvärd träningsvärk. Jag ligger kvar i sängen. Har öppnat fönstret på vid gavel, sprättat upp plasten så att solen kan lysa in. Det är fint ute. Jag borde gå ut. Men jag vill inte, min kropp vill bara ligga här. Ett tag till. Kanske läsa, kanske äta frukost i sängen och dricka kaffe åt fel håll. Något som man bara får göra när man fyller år. Men vad fan, jag tror jag gör det. Till Solens Mat. Grattis Lina för helvete. Grattis.

Varför är smakar kaffet alltid illa när det blir kallt? Va? Jag sitter och surplar på ett fantastiskt kaffe för att fem minuter senare spotta ut det där fantastiska kaffet. Varför? Fan, gjorde för lite kaffe också. En annan grej jag är en aningen förbryllad över är varför det ligger saltgurka i min smörgåsgurkeburk. Helt plötsligt var det en salig blandning av krispig gurka och lam saltgurka. Nu måste jag separera alla gurkor, lägga om i nya burkar, märka om och ta reda på vem boven är. Aldrig saltgurka.

Äe vet ni vad? Jag slumrade imorse, flera timmar över min egentliga tid. Och det var den bästa jag har gjort på länge. Det var iskallt i rummet, ljust och soligt. Och jag drömde. Jag drömde om alla, hemska drömmar men vackra. Jag var rädd inatt, och kunde inte sova. Det är något i detta hus. På riktigt. Inget stämmer. Det skrämmer mig. Ologiskt. Allt. Nu frukost. Sen träning.

Hela kvällen. Felklädd. Alltid felklädd. För nerklädd, för uppklädd. En salig blanding; Högbergs, Snaps, söderhak och Caféet. Jösses vad jag dansade mina vänner. Nu middag, chips och Idol.

Träna. Äta. Sova. Älska. Dö. Och så mode såklart.


LB

Woo Hoo. Kings of leon. Ett jäkla liv det har blivit. Trist. Inte kul längre. Men! Jag har kört mitt första pass idag, jag ska inte gå in på detaljer och verka hurtig. Enda anledningen till att jag har börjat träna igen är mitt dåliga samvete. Och mitt dåliga samvete för mina vinvanor. Som sätter sig på magen. Nej. Bättre fason, bättre rutiner och allt det där.. Jag blir glad av att studsa runt. Det blir jag verkligen. Lika glad som att dricka vin. Nåja. Natten. Natten var för jävlig faktiskt. Totalt sömnlös och vansinnigt störd av plasten som polackerna har lindat runt vårt hus. Jävlar, hade så mycket idéer inatt. Men vaknade och var helt tom. Igen. Fan.

Åh. Har varit och letat upp alla gamla halsdukar och mössor. Nu kommer den; kylan. Fan vad härligt. Jag vill köra min nya cape i ylle med torgvantar och pälsmössa. Grova boots och tjocka strumpbyxor. Måste köpa skor. Och fakturera. Köpa skor. Fakturera. Jag har blivit en hejjare på att sälja. Det gör mig nästan för lycklig just nu. Jag kan om jag vill. Jobba alltså. Nu blir det vin hemma hos min själsfrände med Therese. Vin, nonsens, fransk musik och bio. I höstmörkret. I love it. Jag vill vara kär.

Nej. Jag har ingen lust att skriva alls. Ingen vilja att skriva av mig. Men glad, det är jag.

Är jag kvar på jobbet? Ja. Är jag kvar på jobbet med fnittriga småbrudar utan pengar? Svar ja. Vill jag hem. Ja. Är jag stört hungrig? Ja, kanske. Okej.

Vi hade kul igår.. Vi släppte lös all vår rädsla och tog en helvetes massa bilder. Det är det vi jobbar med. Bilder.

Jobb jobb mina vänner. Bara jobb. Och utgångar. En del utgångar. Och personalfester! Fuck yeah. Ska ladda upp bilder sedan, ni ska allt få se!

Vaknade av den där mannen igen. Han som nyser utanför mitt fönster. Gick upp, drack nytt gott kaffe ochh tittade på naturdokumentärer. Nu sitter jag här, i hudfåtöljen och funderar på att låna en sjuhelvetes massa böcker. Sedan shoppa. Shoppa med bror, det får bli hans present. Jag är god. Vad än alla andra säger. Puss på er.

Äe. Huvudvärk. En helvetes huvudvärl. Och en helvetes seg dag på jobbet. Fan. Vill hem, ligga i soffan med Big Pack- glass och tycka synd om mig själv och alla andra det är synd om. Det är synd om er alla. Men mest synd är det om mig.. Det var någon som sa så. Jag vet inte vem, det känns oklokt. Men det är tamigfan synd om er alla.

Fuck it. Fuck it. Fuck it. Fuck it.

Själar. Vackra ansikten som man kan stirra sig blind på i timmar. När man liksom fastnar och inte vill eller kan slita sig ifrån. Övermänskliga vackra människor. Som ser annorlunda ut. Inte det vanliga. Det tänker jag på idag. Jag jobbar också såklart..

Åh. Jag försov mig. Jag drömde och sprattlade och blev kall. Jag drömde om spådomar och att kunna se in i människor. Jag känner mig smått psykotisk efter natten. Men nu är jag här. Nu. På jobbet vid Svampen. Svampjobbet. Som faktiskt är väldigt lugnt idag. Lagom. Lugn. Jag kanske slutar tidigt, jag hoppas det. Ligga hemma, vara seg och dricka cola till en gammal film. För att sedan sova, sprattla och drömma något annat sjukt.

Godnatt. Godnatt. Ska försöka sova bort mig nu. Ett tag. Några timmar. Utan luft och utan tankar. Bara sömn. Rofyllt. Inga drömmar, inga ryck. Lugnet. Fan. Jag avskyr att sova bort mörkret.

Ett nej, 5 potentiella ja kvar! Woho. Fan, jag vill verkligen ha ett ja. Jag vet inte vart jag ska ta vägen om min plan skiter sig. Då blir jag kvar här.. Med oärliga vänner, jobbiga telefonsamtal och bakisdagar på studion. Uh. Jag måste se nytt. Jag kanske drar ändå. Faktiskt. Spara spara och dra. Ingen se- världen- upptäcka- mig- själv- resa. Nej. Billigt. Praktiskt och fritt.

Åh. Jag har cyklat så långt idag, så långt att jag cyklade vilse. Det var magiskt. Jag cyklade på grus, tittade på båtar och doftade på allt. Jag kände den där höstiga värmen ni vet? De som värmer men kyler på samma gång. Helt underbart, ingen mer slibbig värme bara friskheten själv. Små kalla vindpustar och sol i ansiktet på en tjärad brygga. Jag somnade där. Bredvid en främmande man som också läste böcker. Jag vaknade efter ett tag och kände mig ensam. Men där satt han, med ett finurligt leende på läpparna. Jag vet inte vad jag hade gjort, förmodligen något roligt. Lustigt det där. Att kunna somna in så nära en okänd. Jag som inte kan sova alls bredvid någon. Ingen man. Jag blir spänd och får en orolig känsla i kroppen. Men där; där sov jag. Mitt på dagen på en tjärad brygga någonstans långt borta från mina kvarter. Jag ville nästan krama honom.

Måste. Sluta. Snooza. Jävlar, det där kommer att förgöra mig. Jag kom upp ur sängen vid tolv. Jag tror jag är sjuk, jag är alltid trött. Det måste vara svinet. Alltid trött. Uhh. Och solen skiner också.. Idag igen. För jävla jobbigt faktiskt. Jag ska håla mig inne tills den går ner och sen ut och njuta. Idag vill jag inte ha sol och värme. Regn, rusk och istappar. Ungefär. Nu kaffe. Kaffe.

Jag bloggar igen. Ja? Why not liksom. Jag ser inget. Inget alls. Ut alltså. vad är det för väder? Jag har en god vän bredvid mig. Vi ska göra något. Kanske gå ut. Och ikväll. Ikväll ska jag leka med Albino. Vi kanske ska gå på bio och få folk att tro att vi är ett sånt där nykärt par.

Alltid full för kärlekens skull. Jag jobbade igår. Jag jobbade igår. Riktigt hårt. Jag blev kallad idiot av en överviktig förortsmorsa med lesbiska barn och en bonde till man. Jag var så arg att jag nästan började grina. Hur folk kan förakta en så pass mycket att denne person vänder sig om när man talar till denne. Usch. Jagg kastade ut dom. Dom fick inga bilder. Vissa tar verkligen upp yta som andra vackra människor borde få vara på. Nåja. Efter min katastrofdag på jobbet drack jag öl med Erik och David. David med fingerdansen. Vi rockade loss, sjöng, cyklade, besteg berg och till sist vår nya balkong. Sen åt vi. Oj vad vi åt. Sen sov jag, utan blogginlägg, utan poesi och nattliga idiotiska tankar. Dagen igår gjorde mig glad. Man måste vända saker och ting.

Gubbe i shorts, solnedgång, min nya balkong och min nya utsikt. 39 grader varmt är det utan luft. Ni hajjar. Jag måste ut.

Kanske är lättare än allt annat. Jag kanske har jobbat hela dagen, Usch och fy. Träffat vackra människor, lekt med fotografer och druckit en massa saft. Jag kanske gick ut lite efter. Ni kallar det after work. Jag kanske har avskytt något så mycket att det gjorde ont, jag kanske har saknat någon så mycket att det skavde. Jag kanske ville det. Jag kanske drack rocköl på vår pub, vi kanske dansade med fingrarna, jag kanske träffade min godaste vackra vän. Min vackra vän. Vi kanske pratade om kärlek, mat och pastis. Vi kanske kramades länge och väldigt länge. Bara för att. För att vi är av samma skrot och korn. Jag kanske avslutade kvällen med synd ute på min nya balkong; min byggnadsställning. Så löjligt vackert det kan kännas att göra något busigt. Som att klättra 20 m ovanför marken på en knagglig stång för att komma ut till en plattform. En liten plattform och få titta på livet. På utsikten. Utan livlinor.

Come on! Nu kör vi igen. Kedjorna skallrar, vinet är upphällt och partyskorna är på. Jag jobbar imorn men det bekommer mig inte. Inte alls faktiskt. Zombie i mitt huvud och en vän som bara tar massa bilder. Vi ska på partaj. Party som ni säger. Det kan nog bli kul Ingen cykel bara fest.

Vilken ljuvlig afton igår! Vilket fint sällskap och vilken perfekt jävla kväll. Ingen press bara nöjen. Underbar middag hos Elins söta vän Emma, trevliga brudar det där. Efter det dans och vin i kladdiga glas, cykeltur mot stan för att hämta upp Therese, ragglig cykelfärd i bussfil med dyrbar last, popcorn, bugg, Elvis och skratt på Ohlssons Skor med Elin och Thomas. Avslutningsvis trubadurafton med gott sällskap. Det mina vänner, är en perfekt Lina- afton. Ingen prestige. Bara lycka. Jag är happy.

 

Åhh. Vaknade upp av ett sjuhelvetes borrande. Åtta var klockan då. Jag försökte somna om och vaknade en timme senare av nåt jävla gubbgäng utanför mitt fönster.. Jag går upp som vanligt, och fixar kaffe. Då står det en stor grov man precis utanför fönstret. Så spännande allt kommer att bli. Jag blottade mig ofrivilligt inför en yngling som såg vansinnigt generad ut. Jag bor här, sluta kika in i mitt fönster. Vad gör man? Ska jag leva i mörker? Ska jag byta om bakom en dörr? Dom är ju för fan överallt.

Satan! Vilket oväder! Jag kom hem från VIP- shopping med nöjesguiden utan varken vip eller öl. Vafan. Jag ville ha en öl. Sen skulle jag ha struntat i resten. Nåja, fick trevligt sällskap av fagra damer och en rejäl jävla kalldusch på vägen hem. Plus minus ett gäng grabbar som försökete övertala mig in i en bil, en öl, blöta skor, mat och våta kläder. Fuck it. Dom har murat in mitt hus. Jag ser inget alls. Bara svettiga polacker. Funderar på att nakenchocka imorgon. Hah.

Jag vill ha besked. Nu. Vill inte vänta. Jag vill försvinna härifrån illa kvickt. Stänga av telefonen, glömma bort er och sedan komma tillbaka. Ny. Lugn. Jag kanske har för mycket tid. Att tänka på. Nu ska jag kolla på ny kamera och leta upp vackra kläder inför helgen. Det gör mig glad.

Åh. vet ni vad jag avskyr också? Ni jävla idioter som skriker efter mig så fort jag råkar passera eran jävla reptilhjärna. Som vädrar kvinna och bara måste skrika något fantastiskt i stil med: "Knulla?" eller "henne vill jag lätt ligga med, uhuh" eller kanske "du kan få åka på min sadel gumman" kanske "shit såg ni? Jag tror hon spanade in mig" eller varför inte "åh snygging, har du gått vilse, behöver du hjälp med något, blink blink" eller denna "ujuj, kolla grabbar, höger nu!" Varpå sex svettiga karlar, gamla män alltså, vänder sig om, tokstirrar, juckar bakom min rygg för att sedan high- fiva varanda. Come on! Händer det där en gång till så kommer jag sparka in (försöka sparka in) näsbenet så långt in i den där reptilhjärnan jag bara kan. Uhh.

Jag känner inget, det är mest blankt. Ingen förvirring. Inget. Jävlar vad skönt. Jag känner bara smått just nu; dessa vanliga irritationsmoment som att folk spyr ur sig de mest vansinniga sakerna på facebook. Jag stör mig på det. Löjligt, som en gammal dam, en bitter gammal kärring. Men jag stör mig på att veta vad ni gör varenda sekund; om maten smakade ljuvligt, vem du åt den med eller vad i helvete det var i den där förbannade maten. Eller om du har blivit sårad, igen. Eller om du är så bakfull att du inte kan stå men fuck yeeah, ska ut ikväll igen. Eller om du är barnvakt, igen, om du hade svinigt kul igår, om du är nykär och ska byta blöja på din ungjävel som du precis har fått med din underbara och snygga man, eller om du ska titta på tre filmer med Calle, Danne och Lisa. Eller om de där tre idiotiska filmerna var upp till din "nivå" eller om du helt enkelt gav 3/5.  Jag har säkert gjort något liknande själv, och jag skäms. Det är ta mig fan oförlåtligt. Åh. vad irriterad jag är, jag får svårt att andas.

Nu är  det sådär förbannat varmt igen! Jag har banditscarf och längtar efter kyla! Fan. fan. Fan. Det är varmt. Inte höst.. Det ÄR varmt. Åh. Jag ska kila iväg till jobbet, kanske ta med mig en stegräknare och vara en tönt. En större tönt. Bakom ser ni förresten min hudfåtölj. Den är vacker visst?

The way we get by. The way we get by. Hmm, dodidoodii. That's the way we get by, way we get by, ahh yeaah. So let's make a new start. And that's the way to my heart to.. Way to my heart, soo yeaah. Heeey yeeah.  Ja. Jag är vaken, har förmodligen järnbrist, lyssnar på Spoon, återupplever min ungdom och har lagt håret åt fel håll. Annars? Annars har jag vita sockor på mig, med hål under, det gör inte så mycket. För övrigt? För övrigt ska jag ta en cykeltur ut i den grådaskiga alltför varma dagen, nynna med i sånger och kanske träffa Elin. Visst är det så att man får sjunga lite när man cyklar? Jag svischar ju bara ändå förbi alla? Ni ser väl inte? Det är ändå okej tycker jag..