Förvirrade Lina- Elsa

Åh. Jag har cyklat så långt idag, så långt att jag cyklade vilse. Det var magiskt. Jag cyklade på grus, tittade på båtar och doftade på allt. Jag kände den där höstiga värmen ni vet? De som värmer men kyler på samma gång. Helt underbart, ingen mer slibbig värme bara friskheten själv. Små kalla vindpustar och sol i ansiktet på en tjärad brygga. Jag somnade där. Bredvid en främmande man som också läste böcker. Jag vaknade efter ett tag och kände mig ensam. Men där satt han, med ett finurligt leende på läpparna. Jag vet inte vad jag hade gjort, förmodligen något roligt. Lustigt det där. Att kunna somna in så nära en okänd. Jag som inte kan sova alls bredvid någon. Ingen man. Jag blir spänd och får en orolig känsla i kroppen. Men där; där sov jag. Mitt på dagen på en tjärad brygga någonstans långt borta från mina kvarter. Jag ville nästan krama honom.