Åh. Love actually måste ju vara den varmas...

Åh. Love actually måste ju vara den varmaste filmen någonsin? Jag har börjat förvandlas till en riktig tjej som sitter och småler och får tårar på kinden när alla blir lyckliga i slutscenen.. Vad hände? Har suttit ensam med ett smile i två timmar nu, märkliga sentimentala tid.. Känner mig lite lättad, lite mer uppåt, ändå besviken. Hatar den känslan; att vara besviken. Gick runt i 5 års tid och var det konstant. Hoppfull. Besviken. Ledsen. Glad. Munter. Sur. Blåst. Älskad. Idiotisk i slutändan. Godtrogen. Har ingen lust alls att hamna där igen. Där folk fuckar upp. Så jag tänkte dra. Säga ifrån och bli suveränt uppåt! Har fina fina ting i mitt liv. Tänker på det och känner mig lätt igen. Godnatt. Imorn ska det tränas.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback