Förvirrade Lina- Elsa

Bra där. Har slagit in julklappar till människor som inte ens bryr sig. Grattis. God jul allesammans. Har ingen lust med nyårsmiddag, att vara värdinna och planera. Känns som att stå helt jävla ensam i ett fullproppat rum. Luften går ur. Kan inte. Det går inte. Som att vad jag än gör så går det åt helvete. Nolla. Är så vansinnigt trött på att försöka få det att gå ihop för alla. När fan ska det gå ihop för mig? När får jag sluta tänka på ER? Och vila mitt huvud mot någons jävla axel? Försöker men det går inte. Det verkar inte vara för mig. För er andra men inte för mig. Förstår inte vad som är menat för mig då egentligen. Förstår att det låter som självömkan, klagan. Men jag ger. Och jag ger och försöker tills jag går sönder i huvudet och ändå fungerar det inte. Folk är fortfarande lika ledsna, besvikna, sorgsna, döda, misslyckade, rädda, osäkra, oälskade och tomma. Och det äter upp mig. Allt det äter verkligen upp mig om jag inte är på mitt bästa humör. Som en parasit som livnär sig på bra energi. God energi och goda dagar. Som att dom dåliga dagarna blir så mycket värre än vad dom borde ha blivit. Ta inte åt er, gör inte det. Det handlar inte om dig eller dig. Det är allt. Världen. Livet. Tänkte på Kalle härom natten. Kan vara därför jag har haft svårt med sömn. Tänkte på honom för första gången sen han dog. Vi har liksom en tyst överenskommelse att inte prata om det, att vifta bort det som att det bara vore en film. Att han faktiskt aldrig existerade och därför aldrig dog. Insåg där någonstans att han faktiskt existerade, och han dog. Han dog. För bara någon månad sen och jag tänker på det nu. Och jag tänker på alla andra som tänker på det. På Erik. I tystnad. Blev väldigt sorgsen. Det är berfriande att stänga av, ta bort och glömma. Det gäller allt. En feghet som bor i oss. I mig, när jag inte vill fundera. Det känns meningslöst. Vem fan vill fundera över döden? Jag vill inte.

Så. Nu vet vi att det inte blir några flera sådana här inlägg på ett tag. Det räcker. Och imorgon är vi glada Lina igen med julklappar och träning. Kluven? Inte alls. Ses då.