Förvirrade Lina- Elsa

Ibland tröttnar jag på mig själv. Alla dubbla personligheter och svårigheter man inte tror sig klara. Som man klarar av galant, och det löser sig. Hela livet. Som en enda lång film. Tänker ofta på film, att livet är som en film. Med manus. Ibland känns allt så förbannat förutbestämt. Som årstider. Efter sommar då kommer höst, sen kommer minsann vintern och den genererar snö. Sen kommer aprilsolen och sedan tre varma månader med regn. Igen. Som en jävla cirkel. Tänkte namedroppa ett band, men känner mig alldeles för ond för det. Lyssna på The Box Tops vet ja. Nu ljummet vin, packa och ja. Ensamhet.




Glad på vin i ett varmt Birkastan. Saknar? Ja, Hallelujah för cirkeln..