Förvirrade Lina- Elsa

Äntligen ledig min dag. Har egentligen massa att hinna med imorgon. Tänkte egentligen bara träna halva dagen. Hela, halva. Får se hur mycket folk det är i farten! Sitter med mitt dagliga musikknarkande och undrar varför jag aldrig kan hålla käften. Varför jag måste påpeka allt, säga allt jag tänker. Skulle vilja vara en sån där oärlig jäkel som ljuger och tiger tills döden knackar på. Men egentligen inte. Bara något jag tänker ibland. Vi önskar väl alltid något annat? Beroende av att drömma oss bort, fantisera ihop en lycklig saga för att sedan återgå till jobb, tristess och måsten. Hoppas att jag kämpar emot detta hela livet, att jag verkligen orkar. 22 år är bara början, har ju minst 50 år till att fightas med vardagsmonstret. Kan bli tungt om man fightas ensam.