Förvirrade Lina- Elsa

Måste verkliigen få in lite mode i mitt liv igen. Inspiration. Jag vill börja sy igen. Men hittar på en sjuhelvetes massa ursäkter och känner mig ärligt talat skitdålig på det jag en gång tyckte jag var suverän på. Det känns lite som att jag har glömt hur man cyklar och kör fel fordon med fel fötter. Hajjade ni? Jag VET ju hur, men jag verkar inte kunna. Det går inte. Det går inte att påbörja något än mindre avsluta något. Jag tittade på lite kurser man kunde gå, men jag vill inte. Jag kan om jag vill. Kanske inte skrädda men jag har fantasi. Jag hade fantasi. Jag måste få tillbaka allt. Allt. Inspiration, finurligheten. Det enda jag kan tänka mig som är i samma radie som döden och allt var det innebär är den dagen jag känner att jag inte har någon fantasi. När jag slutar tänka på omöjliga och knäppa saker och istället börjar tänka rationellt. Den dagen jag slutar känna mig som ett förvuxet barn och den dagen jag slutar vara påhittig. Dagen när man slutar leka och istället börjar vara låtsatsvuxen. Nej. Mår dåligt av tanken. Och är skraj faktiskt. Jag vet inte om detta löser sig med tiden; med sol, kärlek och fågelkvitter. Men om det inte gör det är jag körd.